Jag har födelsedag idag. Jag åldersnojar inte. Alls. Jag bara firar. Tänk att jag fick ännu ett år. Tänk vad många som inte fick det.

Tänk vad jag får vara frisk. Tänk att jag sprang en femma varenda liten dag hela mitt trettioåttonde år. Tänk att kroppen ville och orkade.

Tänk vad jag får vara rik. Och då menar jag inte på pengar – vem som nu ens menar det. Jag är rik på människor. Ofantligt rik. Tänk att jag är ännu rikare nu än för ett år sedan. Det märks så tydligt just en födelsedag.

Tänk vad jag får ha det bra. Jag är ju i grunden rätt bra på tacksamhet och tränar envist på att bli ännu bättre, men just en sådan här dag är tacksamheten löjligt stor. Tack, Gud, för min familj. För den första och för den egna. Tack för vännerna och människorna som gör mitt liv och för att det går att få riktigt fina och viktiga goda vänner också när man är närmare fyrtio än trettio. Tack för mitt jobb. För min grundtrygghet. För min grundglädje. För att jag får skriva och läsa varje dag. För att jag får lära mig nya saker hela tiden. För att jag varje dag vågar tro att jag är älskad.

Det är allt.

Och tack för tidernas bästa födelsedagsöverraskning.

Tack.