Jag hör ju till dem som tror att det finns en särskild plats i himlen för frivilliga juniortränare. De gör en ofantlig insats för vårt samhälle. Om de inte skulle göra det de gör skulle bara barn till de allra rikaste föräldrarna kunna idrotta. Och den förlusten skulle vara så mycket större än förlusten av idrott.

Jag hör också till dem som tror att det finns en särskilt särskild plats i himlen för frivilliga juniortränare som tar sig an de allra yngsta barnen.

Och jag vet inte ens vilken slags himlaplats som borde finnas för de frivilliga juniortränare som tränar ett lag där det finns en liten fyraåring med en synskada. Som blir bemött med tålamod, förståelse och enorm uppmuntran.

Att Hilde känner sig som en vinnare efter varje träning gör hennes tränare till vinnare. Och mitt modershjärta till det varmaste som finns.