Och så kom kvällen när hon ringde sina bästa vänner för att planera outfit inför morgondagen. Då ska de nämligen besöka den högstadieskola som blir deras i höst.

Jag fattar liksom inget. När blev jag förälder till en människa som ska börja högstadiet? Jag som själv gick ut högstadiet typ igår? Och samtidigt fattar jag allt, för tecknen har funnits där i flera år redan.

Inte är det bara roligt alla dagar och det är långt ifrån alltid lätt – men det har det ju å andra sidan aldrig heller varit. Faktum är nog att det hittills har blivit bara roligare hela tiden att vara förälder. Det där kan jag absolut få äta upp någon dag, men inte heller om den dagen kommer har jag vunnit något på att ta ut sorgen i förskott istället för att njuta av den glädje som var när den var. För nu är verkligen glädje. Att få vara hennes är stort.