Ibland vet vi inte exakt var han är, vår Arv. Och det var faktiskt bland annat det vi hoppades på. Vi hoppades på den frihet som bara en liten hemort kan ge en sjuåring och vi fick just precis det. På något konstigt sätt kan ett barns värld ofta bli större när den är lite mindre.

Samma morgon som skolorna öppnade igen ringde en av hans kompisar och frågade om de skulle cykla tillsammans. Jag tittade efter dem genom fönstret. Och jag tänkte att det är fint att få cykla till skolan med en vän.

– Man kan säga att det här är mitt tredje hem, sa en annan av hans kompisar när han kom hem till oss idag. För andra gången idag. Och jag tänkte att det är fint att få vara någons tredje hem.

Mest av allt tänker jag att det är fint att han har landat så väl under sitt knappa år här. Han, som tycker klart minst om förändringar av alla våra barn. Bra har det blivit för honom. Jättebra har det blivit för honom.