Vi människor. Nog vänjer vi oss snabbt. Tänk att det redan nu sticker i ögonen att se fler än fyra personer tillsammans. Tänk att tanken på ett födelsedagskalas, en juniorfotbollsturnering eller en slalomweekend plötsligt känns otänkbar. Redan en skoldag, ett biblioteksbesök… Att det var allt vi visste för bara en vecka sedan känns väldigt konstigt.

I den här gården har vi idag haft vår bästa undantagsdag hittills. Om det var ett lyckligt undantag från undantaget eller om det här är det nya undantaget återstår att se, men jag måste fira varje liten seger. Har faktiskt inte råd med något annat.

Men oj, vad jag längtar efter att vi ska få vänja oss vid vardagen och verkligheten igen. Våga räkna med lite mer igen. Men kanske och förhoppningsvis med en större tacksamhet och förundran än innan allt det här.