Att leva med en Hild är att leva med en människa som alltid uttrycker sitt nöje. Och som alltid uttrycker sitt missnöje. Men inte alltid så att hon skriker och härjar, nej hon tar gärna till vaneargumentet för att sansat förklara vad hon vill och inte vill.

– Mammor och pappor brukar inte bara ligga i sängen, säger hon frustrerat och besviket när hon vill att vi ska stiga upp.

Och om vi ber henne om något som hon inte vill kan hon sakligt konstatera:

– Hildar brukar inte göra så.

Hon vet också vad Ingridar och Arvidar brukar och inte brukar och vi är alla oerhört förtjusta i de här formuleringarna.

Att leva med en Hild är att få vara oerhört förtjust oerhört ofta.