Låga förväntningar

Jag säger inte att det är värt det. Jag säger verkligen inte att det är värt det. För det är det inte.

Men. Efter sjukdagar är förväntningarna så låga att allt ter sig stort och lyxigt och magiskt och det gör ju vardagen väldigt gott. Jag kan plötsligt hantera borttappade handskar, diskberg, syskonbråk och att ingen spontant tar bort sin tallrik från matbordet bara alla är friska. (Alla är inte, men alla förutom Fredrik är och SÅ låga är mina förväntningar nu att det räcker med 4/5.) Ett annat exempel på de ljuva konsekvenserna av låga förväntningar: jag har duschat och känner mig nu så fräsch och het att jag undrar varför Victoria’s secret inte har hört av sig. Det är rätt sällan jag undrar det till vardags.

Det enda man önskar sig efter sjukdagar är att allt ska vara som vanligt. Och i morgon lär nästan allt vara nästan som vanligt. Det duger. Det mer än duger. Äntligen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s