I dag har Hilde sett Helsingfors nya barnsjukhus. Hon har fått visa att hon kan hoppa, gå på tå, rita och plocka upp föremål. Hon har konstaterats ligga på sin egen tillväxtkurva. Och hon har framför allt fått veta att hon inte längre behöver vara patient på barnneurologin.

Fatta. Fatta. Fatta.

Min oro har varit minimal redan länge, men en bekräftelse är alltid en bekräftelse. En god sådan alltid en god sådan. Jag är så oerhört tacksam!