Den skyldiga(ste)

Jag har hört rykten om att det kommer att komma en tid när jag saknar det här:

Men just nu är inte den tiden.

Den skyldiga(ste) heter Kass. Hilde Kass. Hon visar absolut noll hänsyn. Minus hänsyn, faktiskt. Far fram som en destruktiv virvelvind och drar precis allt hon kommer åt med sig i fallet. Hon tömmer bokhyllor och skohyllor och köksskåp. Varje dag. Om vi plockar in böcker och skor och kastruller igen river hon ut dem igen. Smartast är att inte plocka alls förrän hon somnat, för det som är ännu värre än att tvingas plocka upp 97 % av sina ägodelar från golvet varje dag är att tvingas plocka upp 97 % av sina ägodelar från golvet tjugoåtta gånger varje dag. Men å andra sidan får man ju fel i huvu vissa dagar av att ha 97 % av sina saker på golvet. Då är det bara att välja. Pest eller kolera.

Våra Hilde-säkra zoner blir dessutom bara färre och färre. Det som hänt i förgrunden på bilden är att hon uppenbarligen numera når den plats där vi mellanförvarar våra rentvättade, hopvikta kläder. Så nu är det slut på mellanförvaringen. Hon når köksbordet – hejdå, ljuva pusselstunder och monopolspel som pågår flera dagar. Hon når till och med Ingrids högsäng, där uppe hittades hon i dag. Jajks.

Men. Till och med i dag, i den där stunden när jag nästan ville gråta en gång, var jag lite skavande tacksam. Det hjälps inte: det finns mycket att vara tacksam för när man har råd att se rådd som ett problem.

(Men tacksamheten till trots: om du vet hur man får en ett-och-ett-halvt-årig tornado att gå fram lite mjukare med sin omgivning så är det inte i dag du ska hålla kunskapen för dig själv.)

Advertisements

2 thoughts on “Den skyldiga(ste)

  1. Min ettochhalvåring älskar att få uppgifter som att “Sätt alla kläder in dit i korgen”. Så det är mitt tips. Inte för att vi ändå gör det så ofta. Hos oss ser det ännu värre ut och ingen orkar städa när barnen lagt sig. Vi tar det sedan när de flyttat hemifrån 😉

  2. Jag har stundtals valt att plocka in, plocka in och plocka in det där som det ändå är någorlunda okej att tornadon strör ut. Typ plastkipporna och kastrullocken i köket. För så länge han är sysselsatt med att plocka ut dem en gång till så låter han den nyhängda tvätten och återvinningssoporna (eller vad det nu kan vara man föredrar att ens kära tornado inte strör ut) vara i fred. Lite pest eller kolera är det ju också i och för sig. Men jag har försökt trösta mig med att det ändå handlar om en begränsad tid. Och nu, vid 1år 10 mån tycker jag mej skönja en liiiiiten liten ljusning (som kanske beror på att vi är så mycket utomhus nu, men ändå). Jag plockar inte fullt så mycket mer. Kanske 🙂

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s