Han föll ihop här på eftermiddagen. Så där som han/man lätt gör när nattsömnen blev naggad i framkanten. Så vi fick reda ut en dust. Sandaler var inblandade. Och shorts. När stormen bedarrat på grund av mitt tjänande letande som trotsade all icke-kryhet i min kropp säger han:
– Tack, mamma!
Och jag kontrar med:
– Varsågod, Arvid.
– Nej! ropar han.
Och då förstår jag ingenting. Visserligen kan han vägra allt möjligt. De finaste ord jag kan vägrar han ofta ta till sig. Älskling. Underbaring. Finaste. Men Arvid brukar faktiskt aldrig slå fel (om vi bortser från den där tack och lov övergångna tiden då det var Lulu eller Martinus som gällde).
– Bästa Arvid? försöker jag.
Ibland hjälper det. I dag är inte ett sådant ibland. Han skakar bestämt på huvudet och sedan ger han mig det namn han vill ha i dag:
– Härliga söta bästa Arvid!
Och det är ju på alla sätt lätt att kalla honom just det. Och på alla sätt säkert viktigt eftersom det strax innan var så mycket strul med sandalerna och shortsen. Han lär mig mycket. Ger mig ännu mer.
Nästan för lycklig 
Verkar som om Arvid vet så bra vad han behöver ibland. Så fantastiskt att få bli kallad ”Härliga söta bästa Arvid” många gånger en sådan dag då behovet är stort. Hur gör vi vuxna för att tydliggöra oss själva t ex på arbetsplatser? Låser vi om oss, sväljer och tar på oss vår mantel likadant varje dag oavsett vad livet utanför arbetet innehållit den dagen? Kanske i en proffession utan specifika arbetskläder. Kanske vi i vår yrkesroll, i vår strävan efter att vara professionella, kan bli obegripliga om manteln är så tät att den blir ett slags osynlighetsmantel att gömma sig i.
Somliga säger t ex: Vi vill att du ska vara personlig inte privat på arbetet.
Låter väl så rätt och riktigt och självklart och lätt så att alla brukar hålla med eller?
Sedan uteblir det djupare samtalet kring hur vi gör.
Personlig. Vem är du? Vad har du lärt dig? Vilka situationer på din arbetsplats kan du lätt förstå, tolka, sätta dig in i på ditt personliga vis med din personlighet?
Vilka situationer på din arbetsplats är svårare att förstå, tolka, sätta sig in i för dig?
Vet du då vilken eller vilka kollegor som kanske förstår, eller just den här dagen kan klara mera än du, så kan du vara professionell och be om hjälp.
Din text gav mig många tankar om tydlighet. Tack!
M v h Gilla