Andas ut

Jag vet inte exakt när det vände, men jag vet nästan. Och nu märker jag att det finns dagar då jag glömmer att tacka för att huden inte längre är så trasig. Det går många dagar i sträck utan starkare salvor. Jag minns inte ens när hon fick kortisonsalva senast.

Det är så stort att jag skriver det en gång till: jag minns inte ens när hon fick kortisonsalva senast.

Den här dagen kom jag ihåg att tacka. Ett kort samtal med en dagispappa i en dagistambur påminde mig om vilken resa huden gjort.

Med huden får vi alltså andas ut nu. I stället får vi vara på helspänn med klättrandet. Att obehindrat ta sig upp på matbord när man är ett år och fyra månader har sina sidor. Mest dåliga sidor. Kanske rentav bara dåliga sidor.

En reaktion på ”Andas ut

  1. Åh, jag blir så glad för er skull! Mest för Hildes skull så klart. Eksem kan vara så besvärliga, speciellt om de kliar. Så skönt att det är bättre nu. Hoppas att det ska bli ännu bättre!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s