Vi äter pasta och köttsås minst två dagar i veckan hemma hos oss. Lätt blir det rester av rätten någon tredje gång och jag tror alltså inte att jag överdriver ens lite när jag säger att hälften av de måltider barnen får hemma består av icke-fullkornspasta och maletkött.
Jag skulle kunna känna mig så dålig. Kostcirkeln ringde och påminde mig om att den finns. Liksom. Men jag tog inte det samtalet och känner mig helt okej.
Barnen äter mångsidigt och näringsrikt och bra på dagis och i skolan. Där äter de till och med sallad och grönsaker! Så jag unnar oss en låg middagsribba hemma. Jag har nämligen aldrig hört om barn som tagit allvarlig skada av för mycket maletköttsås. Däremot har jag hört om alldeles för många barn som tagit skada av sönderstressade föräldrar.
Någonstans bara måste vi pruta om livet ska gå ihop, det vet alla. Men vi är dåliga på att pruta, för allt är ju så viktigt. Välstädat hem, stimulerande fritidsintressen, klättring på karriärsstegen, givande läsestunder, livsviktig motion, näringsrik mat. Allt är viktigt om du frågar rätt (eller fel) person.
Jag tror vi behöver bli bättre på att berätta för varandra hur vi prutar. Inte för att alla ska eller kan pruta på samma sätt, men för att vi så lätt ser bara de andras satsningar och tror att det bara är vi som inte får ihop alla bitar. Vi ser andra familjers lördagsutflykter, påskpynt och kladdkakebak. Och vi jämför så lätt våra egna misslyckanden med alla andras sammanlagda framgångsberättelser.
Så därför står jag för det här. I dagsljus. Att vi oftast äter samma fantasilösa ganska näringsfattiga mat. Det kräver nästan ingen framförhållning, verkligen ingen planering, typ ingen tankeverksamhet och ytterst lite tid. Och det kräver inga nerver! För ingen gnäller sedan över konstiga kryddor, lökbitar och andra negativa överraskningar.
Någon gång i livet ska jag göra rolig mat. Använda receptböcker. Planera. Tänka. Satsa. Men den gången är inte nu. För så mycket annat är ofrånkomligen nu. Och dessutom vill jag hinna skriva, läsa, umgås, springa och sticka också. Om priset för det stavas enformig vardagsmat så är jag intresserad. Jag står rentav först i kön!
De har inte haft så rolig mat. Men de har haft en ganska rolig mamma.
Nästan för lycklig 
Det här behövde jag läsa idag efter att ha serverat korv och pasta åt mina barn för säkert 80 gången den här månaden!! Känns det som åtminstone 🙂 Tack!
Tack och amen!
Här prutar vi hejvilt; korv, maletkött, franskisar, spenatplättar, karelska piroger… Barnen är sååå kräsna, så varför sätta en massa tid på mat som dom inte äter? När mannen ställer sig och kokar nåt mer invecklat så är det bara vi två som äter (och möjligen 12 åringen), och resten av familjen rynkar på näsan och botaniserar i kylskåpet efter nåt annat. Dom lever, mår bra och är friska och det är huvudsaken :).
Så sant som det var skrivet. Och varför äter alla våra barn sallad i alla former på dagis och i skolan men icke hemma?!! Bra blogginlägg och lika bra kommentarer 🙂
Tack, det här var verkligen välkommet! Här varvas makaronilåda, köttfärssås och korvsås samt annat dylikt om vartannat. Gröt är en annan favorit samt ärtsoppa på burk 😂
Samma hos oss. Idag serverade sambon makaroner och korv, och jag muttrade nog lite över att barnen ju äter pasta var och varannan dag för tillfället. Men han kontrade med att de ju åtminstone äter då de får äta pasta. Och det är ju sant. Och skönt att veta att det inte bara är vi som inte orkar sätta så mycket energi på maten till vardags iaf.
Tack. Det här behövde jag. Och många andra. Otroligt hur du alltid kan skriva så rätt och bra. Tack för en härlig, underhållande och givande blogg.
Vår räddning hette stora kastruller. Vilken glädje när man kunde se bottnen på soppkastrullen… 😂 För något år sedan fick jag en tavla av min vuxna dotter med texten ” A tidy kitchen is the sign of a wasted life.” Tror lärdomen gått fram… 😂