Det sägs att barn slutar leka tidigare i dag än de gjorde förr. Att annat tar över fortare och att de hemlagade fantasivärldarna inte står sig lika länge i konkurrensen.

Jag tror det är en förlust för mänskligheten.

Så de här dagarna fyller mig med hopp. Leken tar liksom aldrig slut för de yngre sportlovsfirarna. Jag bara älskar det. De leker skola, sound of music, robin hood, skräckfilm och familj. De delar ut roller, bygger upp världar och kommer överens om regler. Nästa lek börjar innan den andra tog slut. Det är helt omöjligt att hänga med i svängarna.

Och de blandar friskt. Kolla! Post till familjen von Trapp!

Vad det stod i brevet?

Till Lisel von Trapp.

Jag älskar dig.

Puss.

Martinus.

PS. Vill du bli ihop med mig?

Alltså. Jag tycker det här är så guld. Allt är möjligt. Allt kan hända. Det påminner mig om mina egna barndomslekar. De som liksom aldrig tog slut.

Många, många timmar har jag lekt. Ingen av dem har varit bortkastad.