Det dyrbaraste jag har

När jag går hemifrån börjar Hilde gråta. I ärligetens namn gråter hon rätt ofta också när Fredrik går, men hon är och förblir vårt mest mammiga barn hittills.

Men när jag gick hemifrån i dag grät hon inte. Alls. Jag vinkade, sa hejdå, stängde dörren och var beredd på gråt. Men nej.

Hon hade ju Iitu.

Från och med i dag har hon – har vi – Iitu i vårt liv. Visserligen har vi haft henne i vårt liv rätt länge redan, men från och med i dag får vi ha henne mer än vanligt. Tre dagar i veckan kommer hon nämligen att hänga med Hilde eftersom jag kommer att hänga i skolan igen.

Jag är så lycklig och jag är så trygg. Iitu är ljuvlig. Hon är rolig, hon är stark, hon är godhjärtad, hon är smart. Hon är livlig och lugn i en perfekt balans. Dessutom kan hon både klippa hår och köra lastbil. What’s not to like?

Vi fick en fin första dag. Det kommer kanske bakslag någon gång, men en bättre start kunde vi inte ha fått och åtminstone jag behövde en god start.

Jag lämnar ändå över det dyrbaraste jag har i en annan människas händer. Och det här är nog väldigt bra händer.

Hon i somras. När hon var mest och helst i mina händer.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s