Längtan till Österbotten

Det var länge sedan jag drabbades senast, men det här jullovet hände det. Jag längtade plötsligt till Österbotten. Som i att flytta till Österbotten.

Våra första år i Helsingfors hände det jämt. Varenda jullov och varenda sommarlov började vi fundera på var vi egentligen skulle bo. Så sjukt jobbigt att börja ompröva sådana livsbeslut varje gång man fick lite ledigt. Och så sjukt skönt när det sedan slutade hända. Vi köpte vårt sommarhus och fick därmed vår egen plats på den österbottniska jorden. Många bitar föll på plats och åtminstone jag slutade fundera. Helt.

Men i år funderade jag plötsligt igen.

Min kloka bästa vän (som i sig kunde vara orsak nog att flytta norrut) konstaterade odramatiskt att min plötsliga längtan nog bara beror på att jag inte jobbar just nu. På att mina egna band till Helsingfors inte är lika starka som de brukar vara.

Hon har säkert rätt. Jag vet ju att vi har det bästa av två världar nu. Vi äter kaka hela tiden och likväl finns den alltid kvar. Banden till Österbotten verkar vi aldrig förlora, men många av banden till Helsingfors skulle kanske brista om vi bodde i Österbotten.

Och ändå: så länge som vi har många älskade på två olika ställen så är det samma sak med hjärtat.

Det är ju inte bara vi som har hjärtat på två ställen. Du som också har det, och som kanske har haft det så längre än vi; blir man någonsin helt fri från det där funderandet?

Min sommarpromenad. Det bästa av den världen.

Advertisements

6 thoughts on “Längtan till Österbotten

  1. Jag saknar att vara mera delaktig i min ursprungsfamiljs liv. Och jag sörjer att mina barn inte bor nära sina kusiner och mor- och farföräldrar. Stressen över att hinna träffa alla då vi åker upp skulle också vara en stor orsak till att flytta tillbaka. Likväl tror jag inte att vardagen skulle bli bättre om vi flyttade tillbaka. De flesta av mina gamla vänner har också flyttat bort och det skulle bli jobbigt att hitta en ny bekantskapskrets där då vi just har fått många nya vänner och bekanta här via barnen. Men jag drömmer om ett sommar- och jullovshus där uppe, och ett flexibelt jobb som skulle tillåta att man tillbringade mycket tid på båda ställen. Att alltid bo hemma hos någon förälder då vi är där är tärande i längden, hur mycket vi än tycker om varann. Denna gång kändes det bra att komma hem till Nyland igen. Det är en tröst och snart åker vi upp igen! Tiden får utvisa hur det blir!

  2. Nej,tror inte man blir kvitt den längtan nånsin tror att jag ju nog gillar läget som jag har det nu…efter just 12 år i Västnyland! Men saknar nog alltid då vi åker från mommos och moffas ❤ vi hat oxå tänkt tanken att flytta samtidigt som jag gärna jämnar en tröskel för mycket annat för mina barns del genom att bo nära Helsingfors och Åbo! Det ger så många fler valmöjligheter än vad jag hade då det gällde studieplatser och man var ung och inte vågade pga finskan! Här är nåt helt annat trots att vi nog uppfostrat helt svenskspråkiga barn…tröskeln är lägre! Och mina arbetsalternativ bättre 😊 så lever med saknaden och ser fram emot sportlov!

  3. Nu handlar mitt avstånd inte om lika långt som ert, men 2 timmar med bil är ändå ett tillräckligt långt avstånd för att länga “hem”. Då jag studerade och före vi fick barn var det inga som helst problem, skulle aldrig kunna tänka mig flytta tillbaka. Så vi byggde hus och började vårt liv, men efter att vi fick barn 3 år sedan känner jag så mycket mera saknad hem. Ibland går det så långt att jag skulle vara beredd att hyra ut vårt älskade hus för att testa på att bo ett år i min hemstad och se om det känns bättre. Fattar inte riktigt hur jag ska börja känna sig helt “hemma” fast jag älskar vårt hus och sambons familj som bor grannar

  4. För mig har det gått i vågor, ibland väldigt starka vågor och mycket har berott på livssituationen. Nu – efter 22 år så känns det att jag är rotad här i Nyland.

  5. Nej. Längtan går aldrig över. När vi bodde i Österbotten längtade jag ofta bort. Längtade efter att få se något annat. Längtade efter ett hem i söder, om inte annat så till det mesta hemmet och vår sommarstuga i den åboländska skärgården. Nu bor vi i Helsingfors. Längtan är delvis stillad, vi bor närmare men ändå kan jag längta efter att få se årstiderna gå förbi tydligare än vad jag hinner under de futtiga veckosluten som ges oss under vårar och höstar. Längtan finns alltid kvar.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s