Sprickorna för oss närmare

De har ett riktigt moment i köpcentrets hiss, Hilde och den där kvinnan hon aldrig tidigare träffat och aldrig lär träffa igen. Det är för lite att säga att de ler mot varandra – de fullkomligt strålar. De möts.

Kvinnan sitter i rullstol. Hildes hud är trasigare än på länge. Jag tänker att sprickorna verkligen för oss människor närmare varandra och att de här två spruckna – barnet och kvinnan – hittar fram till varandra direkt.

Ingen enda människa går hel och oskadd genom livet. Sår och trasighet är en oundviklig del av att leva. Men många av oss kan dölja våra sår, åtminstone för de människor vi möter i köpcentrets hiss. Andra bär sina sår på ytan, synliga också för det människoöga som bara tittar en liten stund.

För mig var stunden i hissen helande. Hilde är ju själv lyckligt omedveten om att hennes hud väcker frågor och reaktioner hos de flesta som ser den, men jag är väldigt medveten om att många tittar. Och det är en svårare hudtid nu. Svårare i dag än i går.

Kvinnan i rullstolen är nog betydligt mer medveten än jag, säkert sorgligt van vid att folk tittar. Men jag tror att alldeles för få tittar på henne som Hilde gjorde.

De verkligen såg varandra. Och de såg något fint.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s