Själv är jag för tjock fast jag inte är tjock. Jag har gula tänder. Dessutom går de sönder bara man tittar på dem. Mina vader är stocktjocka (tack för det ordet, du tjejtidning från tidigt 2000-tal). Min näsa är inte någon efter-operations-näsa. Jag är definitivt inte modellmaterial.
Ändå är jag ganska fin.
Hon är skrovlig och röd och torr och sårig. Hon flagnar. Dessutom har hon rivit sig blodig på huvud, lår och mage. Bara i dag. Nästa gång någon beskriver mjuk hud med en bebisrelaterad liknelse så får jag fel i huvu. Hon är nog inte mycket till modellmaterial hon heller.
Ändå är hon ganska fin.
Nej. Vem försöker jag lura? Hon är ju finast i hela universum och jag behöver inte ens anstränga mig för att se det.
Skönhet kommer i så väldigt många olika förpackningar. Och tur är väl det för de flesta av oss.
I morgon ska Hildes hud få träffa en läkare för första gången. Jag tänker be om all den hjälp som jag inte förstod att be om när jag var hudmamma förra gången.
Nästan för lycklig 
Ååh jag vet hur kampen tar emot och man egentligen inte skulle orka börja om från början! Kämpar med samma sak! Med nr ett leddes jag fel länge, med allergibarn nummer två var jag en tigermamma som ingen fick ifrågasätta. Nu en ödmjuk mamma som fortfarande kämpar med atopisk hy hos den ena, ibland kämpar jag tappert och moget, ibland inte lika tappert och då mycket omoget. Hoppas du träffar på någon imorgon som ser dej och er fina Hilde och inte bara eksemen!
Jag vill rekommendera bioresonans för lilla Hilde.Finns en duktig kvinna i Karis som jobbar med stor framgång, också med småbarn.
Du har världens ljuvligaste lilla tös! Vår kusinflicka hade en hud som var fem gånger värre än din Hildes. Det var en jobbig tid då hon var liten. Huden blev sakta men säkert bättre. I vår blir hon student. Vacket både kropp och själ<3
…menade vacker både till kropp och själ!