Vilka hundra mål vill du uppnå i livet? Var ser du dig själv om fem år?
Klassiker. Frågor som vi ställer och frågor som vi besvarar.
Men jag kan inte svara på de frågorna. Jag vill inte ens. Med åren blir jag allt mindre intresserad av målbilder och allt mer intresserad av att försöka hantera den bild som är faktisk här och nu. Och i min inställning känner jag mig hopplöst gammaldags.
För vi lever ju i självförverkligandets tid där framgångsrik är det nya svarta. Där alla ska drömma stort och vilja mycket. Där berättelserna om oss själva helst ska vara askungesagor med sotiga men vackra hjältinnor som får flytta in i slottet till sist.
Självhjälpsböcker skrivs och säljs och läses som aldrig förr. Vi hungrar efter de bästa tänkbara versionerna av oss själva, på exakt alla områden. Vi träffar personliga utvecklare som ska coacha oss på färden mot vinnarvarianterna av våra egna jag.
Och så undrar vi varför vi mår så dåligt. Är så trötta. Känner oss så brända.
Framgångsrik är det nya svarta. Men därmed också det mörka, farliga och skrämmande som driver oss mot gränser som vi inte visste att fanns. Sanningen är den att många av de mest harmoniska människor jag känner lever liv som gör sig ganska dåligt i självhjälpssammanhang. De bor inte i slott och de har inte nått femtio av de där hundra livsmålen redan vid trettiofem. De har hittat skönheten och storheten i ord som tillräckligt, lagom och rimligt trots en värld som ropar att vi aldrig ska nöja oss med mindre än det bästa.
När blev förnöjsamheten en lite skamlig och ful egenskap som tyder på att man liksom gav upp och ville för lite? Var det när hungrig blev ett ord som plötsligt passade i jobbannonser eller var det redan tidigare? Jag hann inte riktigt med och det är jag glad och tacksam för. En del karusellturer står jag gärna över.
Jag tror att självförverkligandet har ganska få saliggörande egenskaper eftersom vi i grunden ju finns till för varandra. Jag tror att den som hellre förverkligar nästan än jaget kommer närmare kärnan och hittar fler svar på frågan om vad det är att vara människa. Men de böckerna säljer inte på samma sätt. För i förverkligandet av den andra finns nästan alltid en portion, om än liten, av förnekande av det egna jaget.
Och det finns absolut inget hett och rätt med det.
Nästan för lycklig 
Rakt på pudelns kärna Amanda! Fina insikter!
Tack för din uppmuntrande kommentar!
Ja! Fast jag tycker det håller på att vända, vi är fler och fler som vänder ryggen mot alla peppande ord om att aldrig ge upp. När man har sett tillräckligt många bränna ut sig, eller varit där själv, känns det bara skrämmande att ånga på som ett lok utan att pausa. Återhämtning är det nya modeordet, tror jag. Åtminstone i mina kretsar (hoppas i allas).
Jag håller med. Och jag jublar! Det verkar komma lite med åren på något sätt, de flesta unga jag känner är jäktade och stressade. Själv är jag hellre harmonisk och lycklig än framgångsrik. Om jag får välja. Och åtminstone delvis får jag ju det.
Tack för att du skriver som du gör!
Tack för att du läser det jag skriver!
Tack
Tack du!
Håller helt med dig och känner likadant själv. Jag har inte öppnat en enda självhjälpsbok och kommer inte att göra det heller. Jag kommer inte att lista 100 mål eller ens fem. Ibland tror jag att det är nåt fel på mig när jag inte kan rabbla upp 100 mål bara så där, men kanske det har med åldern att göra, jag vet inte. Att man blir lite mera harmonisk och ”nedtaggad” när man närmar sig 40… Fast å andra sidan har jag aldrig varit en sådan som planerat hur mitt liv ska se ut om 5 eller 10 år heller. Mitt motto har alltid varit ”det blir som det blir” och det tankesättet passar mig.
Håller med dig. Och ändå blir jag lite provocerad av det faktum att du som formulerar dessa tankar ju ÄR framgångsrik. Du har hittat din kanal där du (välförtjänt) når ut till många och får uppmärksamhet (bloggen), du har högskoleexamen och fast jobb som du tycker mycket om, du har familj och du har just utkommit med en bok! Jag tänker att det finns så mycket framgång redan i det och att det därför är ett rätt tacksamt utgångsläge för att skippa en och annan karusellrunda. Har man inget av ovanstående är självhjälpstipsen antagligen och ohjälpligen mer lockande.
Tur att du fick till det där i sista stycket, för jag irriterade mig lite på att du raljerade så friskt där i början. 😉 Alltså, jag är aaaaall in för att fler folk ska stanna upp och faktiskt fråga sig vad de vill i livet och göra av sin tid här – allt för många bara snurrar på av gammal vana och tradition, vilket inte alltid gör att vår värld ser så frisk ut när det kommer till hur vi behandlar jorden och oss själva – MEN att prestationsrumban är för hård. Som med allt, så är det en balansgång, men jag håller med dig tusenfallt i att det är innåt vi ska blicka och mot varandra när vi söker mening.
Bra skrivet! Tack, håller fullständigt med!
Håller med amicarum här ovanför. Men jag tror jag förstår vad du menar också, Amanda. Att man rusar framåt, bara för egen vinning, kanske till och med trampar på andra för att nå sitt själviska mål?
Jag vill ge min syn. Jag läser självhjälpsböcker, jag vill hitta 100 drömmar, jag vill också förverkliga dem. Men den största drömmen är att få vara ”som andra” o hjälpa andra som har likadan situation som jag har nu. Överskuldsatt, sönderstressad och har ingenting man brinner för.
Därför beundrar jag dig, du vet vad du vill o tycker. Du kan även förmedla det till andra, o på det sättet även hjälpa t.ex. mig.
Så också för mig är du framgångsrik, inte såna med överflöd av prylar o skryt.
Jag ser fram emot att läsa din bok då jag får den skaffat 🙂
Jag håller med om att målsättningar och jakten på framgång kan förstöra många människor. Själv känner jag ändå jag mått bra av mina målsättningar, de har gett mig fokus i livet, förhoppningsvis inte på bekostnad av andra. Just nu är målsättningen i mitt liv familjen, balans i livet och att må bra. Visst har jag också haft osunda målsättningar vissa tider men jag tror ändå de lärt mig något om livet, utan dem skulle jag inte va den person jag är idag. Så, vart vill jag komma. Ja, kanske till att det finns en annan sida av framgång. Det beror kanske mest på hur du mäter den..