Parförhållandets värsta fiende

Feminismen är parförhållandets värsta fiende. Visste du det? Nej, jag visste inte det heller. Men så läste jag den här artikeln och en massa självutnämnda experters kommentarer och fick veta. Mer än jag egentligen ville veta. 

Jag håller med om att det är ett stort problem om män känner att de inte har något att säga till om, om de känner sig underlägsna i förhållande till de kvinnor de lever med. Det kan omöjligt vara en bra sak. Jag håller också med om att det är ett stort problem om kvinnor är grälsjuka och vill klaga och gnälla. Men jag tror ju inte att problemet är att vi är för jämställda. Snarare tror jag att vi är för ojämställda. 

Det faktum att det här underlägsenhetskomplexet verkar komma i samband med att barn kommer in i bilden måste ju bero på att kvinnan i de allra flesta fall tar över hemmet i samma veva. Och eftersom männen i de allra flesta fall inte tar över hemmet sedan efter att kvinnorna redan gjort det blir det ju förstås en obalans där. En obalans som i de flesta fall aldrig jämnas ut igen. 

Jag håller också med om att problemet ibland är att kvinnan ställer för höga krav på hur hemmet ska se ut och hur maten ska smaka och hur bebisen ska badas, men om det uteslutande är hon som har huvudansvaret för städningen och matlagningen och barnskötseln och mannen bara hjälper till så måste ju hennes ord och hennes krav väga tyngre. Om mannen vill få mer att säga till om måste han kanske också ta lite mer ansvar. 

Jag tror det är ganska enkelt. Den man som vill ha mer att säga till om på hemmaplan får bara kavla upp ärmarna lite. Ta initiativ till veckostädning, lära sig vilket barn som ska ha vilka saker med sig till dagis vilka dagar och sätta en bulladeg på jäsning. 

Och anklaga inte feminismen för att vara problemet. När det kanske är du. 

IMG_9138
Och så en loppukevennys på det: vi har två badrum i vårt nya hem. Arvid har utsett det ena till kisstoan och det andra till bajstoan och är väldigt konsekvent.

Advertisements

5 thoughts on “Parförhållandets värsta fiende

  1. Kan inte låta bli att påpeka att både problemet och den föreslagna lösningen känns som en nästan exakt spegling mellan man/kvinna och jobb/hem. Om kvinnan vill ha framgång i arbetslivet uppmanas hon att kavla upp ärmarna och ta för sig, och nu uppmanas mannen att göra samma sak i hemmet. Jag tror att det i båda fallen är så att de som uppmanar ser det som uppriktigt enkelt att göra, medan de som uppmanas tycker det är svårt. Har själv erfarenhet av att sköta hushållssysslor som sedan “rättas” av flickvännen eftersom det aldrig är tillräckligt bra. Det är ett svårt beteende att bryta hos den andra. På samma sätt ser jag på jobbet kvinnor vars arbetsinsatser ges samma respekt som mina husliga bestyr. Det går ju att diskutera om vilket problem som är större av dessa två, men de följer i alla fall samma mönster.

    Åtminstone är det tröstande att se att människor fungerar ganska likadant, också när de strukturella rollerna kastas om 🙂 Och jag håller definitivt med om att det inte är feminismen som är problemet; i ett feministiskt hushåll skulle det inte finnas dessa maktobalanser.

  2. Kan inte låta bli att påpeka att både problemet och den föreslagna lösningen känns som en nästan exakt spegling mellan man/kvinna och jobb/hem. Om kvinnan vill ha framgång i arbetslivet uppmanas hon att kavla upp ärmarna och ta för sig, och nu uppmanas mannen att göra samma sak i hemmet. Jag tror att det i båda fallen är så att de som uppmanar ser det som uppriktigt enkelt att göra, medan de som uppmanas tycker det är svårt. Har själv erfarenhet av att sköta hushållssysslor som sedan “rättas” av flickvännen eftersom det aldrig är tillräckligt bra. Det är ett svårt beteende att bryta hos den andra. På samma sätt ser jag på jobbet kvinnor vars arbetsinsatser ges samma respekt som mina husliga bestyr. Det går ju att diskutera om vilket problem som är större av dessa två, men de följer i alla fall samma mönster, är del av samma struktur.

    Det är på något underligt sätt tröstande att se att människor fungerar ganska likadant, också när de strukturella maktförhållandena kastas om 🙂 Och jag håller definitivt med om att det inte är feminismen som är problemet; i ett feministiskt hushåll skulle det inte finnas dessa maktobalanser.

    • Intressant tanke. Och du har säkert rätt. Det är lätt att säga “skärp dig” men kanske svårare att veta vad exakt det betyder. Och då måste man ju bara prata med varandra. Ta reda på vad den andra behöver och behöver göra. Annars går det ju bara inte och situationen blir hopplöst låst.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s