När människor tittar på gatan

Att våga skriva är att våga bli missförstådd och feltolkad. Jag är stundvis genomtänkt till absurdum och väger varje ord av rädsla för att någon ska uppfatta något jag inte menade. Andra stunder är jag spontan och intuitiv och låter orden jobba åt mig. Tänker först sedan. Och de gångerna har jag fått betala. 

Jag vet hur det känns att plötsligt vara en del av en diskussion som man aldrig ville starta. Jag vet hur det känns när människor länkar till mig som ett negativt exempel. Jag vet hur det känns när mina texter diskuteras fördömande av andra och jag pekas ut som något jag aldrig identifierat mig som. 

Jag vet hur det känns när man tror att människor tittar på en på gatan. 

På höstlovet förra året gick jag på bio med Ingrid och jag minns att jag trodde att alla stirrade på mig, hatade mig och tyckte synd om min dotter för att hon var just min. För just då var det så många som läste och hade åsikter. Mina texter fick liv som jag önskar att de inte hade och det var en av de gånger jag övervägde att inte skriva sådant som någon annan kunde läsa. 

De flesta av oss som skriver gör bort oss ibland. Vi uttrycker oss klumpigt och tillspetsat och det vi egentligen ville säga bara drunknar i något helt annat. Och ingen bryr sig när vi säger att det inte var så vi menade. Skrivet ord är skrivet. Och folk läser som de vill.

Jag tänker såhär: det är idag lite för lätt att såga sin åsikt lite för snabbt och nå lite för många. De flesta av oss borde antagligen tänka efter ett varv till innan vi publicerar en del av våra texter. 

Men lika mycket tänker jag såhär: det är idag lite för lätt att måla ut en person som något hen kanske inte alls är. Vi fördömer varandras misstag lite för gärna och lite för hårt och är lite för ointresserade av att tolka varandra generöst. 

Jag tycker det är trist om vi utgår från att människor menar det värsta. Och jag tycker att det är grymt om vi utgår från att de gör det också när de sagt att de inte gör det. 

Att den som sig i leken ger får leken tåla har jag aldrig tyckt. Jag tror att vi skrämmer bort fel personer från lekarna om vi tänker så och jag tror att lekarna blir farliga om bara de med teflonsjälar vågar sig in i dem. 

Och jo. Det här inlägget har allt att göra med en diskussion som pågår just nu. Jag tycker att det kanske räcker nu.

6 reaktioner på ”När människor tittar på gatan

Lämna ett svar till miaef Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s