Att våga skriva är att våga bli missförstådd och feltolkad. Jag är stundvis genomtänkt till absurdum och väger varje ord av rädsla för att någon ska uppfatta något jag inte menade. Andra stunder är jag spontan och intuitiv och låter orden jobba åt mig. Tänker först sedan. Och de gångerna har jag fått betala.
Jag vet hur det känns att plötsligt vara en del av en diskussion som man aldrig ville starta. Jag vet hur det känns när människor länkar till mig som ett negativt exempel. Jag vet hur det känns när mina texter diskuteras fördömande av andra och jag pekas ut som något jag aldrig identifierat mig som.
Jag vet hur det känns när man tror att människor tittar på en på gatan.
På höstlovet förra året gick jag på bio med Ingrid och jag minns att jag trodde att alla stirrade på mig, hatade mig och tyckte synd om min dotter för att hon var just min. För just då var det så många som läste och hade åsikter. Mina texter fick liv som jag önskar att de inte hade och det var en av de gånger jag övervägde att inte skriva sådant som någon annan kunde läsa.
De flesta av oss som skriver gör bort oss ibland. Vi uttrycker oss klumpigt och tillspetsat och det vi egentligen ville säga bara drunknar i något helt annat. Och ingen bryr sig när vi säger att det inte var så vi menade. Skrivet ord är skrivet. Och folk läser som de vill.
Jag tänker såhär: det är idag lite för lätt att såga sin åsikt lite för snabbt och nå lite för många. De flesta av oss borde antagligen tänka efter ett varv till innan vi publicerar en del av våra texter.
Men lika mycket tänker jag såhär: det är idag lite för lätt att måla ut en person som något hen kanske inte alls är. Vi fördömer varandras misstag lite för gärna och lite för hårt och är lite för ointresserade av att tolka varandra generöst.
Jag tycker det är trist om vi utgår från att människor menar det värsta. Och jag tycker att det är grymt om vi utgår från att de gör det också när de sagt att de inte gör det.
Att den som sig i leken ger får leken tåla har jag aldrig tyckt. Jag tror att vi skrämmer bort fel personer från lekarna om vi tänker så och jag tror att lekarna blir farliga om bara de med teflonsjälar vågar sig in i dem.
Och jo. Det här inlägget har allt att göra med en diskussion som pågår just nu. Jag tycker att det kanske räcker nu.
Lika klok som alltid Amanda.
Tack för de orden, Joanna!
Kan inte annat än hålla med. Men anade nog att det skulle gå illa då jag såg den välmenande kommentarer på din sida.
Ja, det var tråkigt. Just för att det på något sätt var så uppenbart just välmenande. Vi måste ju försöka orka se det.
Är helt av samma åsikt. Problemet och frågeställningarna i det här ämnet är större än Nicke och enough is enough.
Så är det. Vi måste ju se när någon menade väl och svälja att det ibland blir lite fel.