Vi begår ett brott

Jag har en gång sett ett avsnitt av Paradise hotel och jag lär inte se fler. För ungefär ett år sedan skrev jag ett inlägg om mina tankar kring det där troligtvis enda avsnittet där jag skrev bland annat såhär:

“Det matar ingenting gott i mig. Programmet tilltalar bara de egenskaper i mig som jag inte lägger på min cv som människa. Jag är säker på att jag bara blir sämre ju mer jag kommer i kontakt med dokusåpor som Paradise hotel

Jag blir inte bättre och mår inte bättre av att titta på när andra människor hör tvivelaktiga beslut i fyllan och villan. Inte heller av att fördöma deras handlingar. 

Jag blir inte bättre och mår inte bättre av att höra när ett gäng unga kvinnor står och viskar om att årets killar är en så stor besvikelse, att de hade förväntat sig mycket mer. Inte heller tror jag att unga pojkar som ser programmet växer av att få höra de kommentarerna. 

Jag blir inte bättre och mår inte bättre av att sex förminskas genom att bli en bricka i ett spel. “Jamen, var inte så tråkig. Det är ju ett tv-program, det är inte på riktigt!” Sist jag kollade var få saker så riktiga som den egna kroppen och jag tror att vi går vilse om vi ser den som ett redskap för en unken tv-lek.” 

Mina åsikter kvarstår. Jag har inte blivit mindre blödig under året som gått. Tvärtom. Tanken på att Ingrid som sextonårig skulle titta på ett tv-program som Paradise hotel fyller mig med sorg. Att de tv-program som finns när hon är sextonåring antagligen är ännu värre och kanske får Paraidse hotel att framstå som Bingolotto, är en tanke jag inte ens orkar med. 

Jag vill inte vara trist och moraliserande men jag bara avskyr alla sammanhang där vi människor förnedrar varandra och jag kan inte förstå hur vi har kommit till en punkt där en del av denna mellanmänskliga förnedring inte bara accepteras och tolereras utan uppmuntras och önskas. Det känns inte riktigt som om vi ser på varandra som ett annat jag när vi kommenterar andra människor så rått och så fult som deltagarna i Paradise hotel kommenteras. Vi har förlorat något av det mänskliga i oss när vi inte förmår se på varandra som just människor utan förminskar varandra till brickor i spel. 

Och nej. Inte ens fast människor ställer upp frivilligt och har ansökt om att få vara med har vi rätt att behandla dem hur som helst och/eller tycka att de andra deltagarna har rätt att göra det. 

Det finns mycket ruttet i människan. Stundvis vacklar jag när jag möter min egen och andras ruttenhet men ändå tror jag så otroligt mycket på att människan är värdefull. Unik. Älskad. Och att vi begår ett brott varje gång vi behandlar varandra som något mindre. 

  

Advertisements

13 thoughts on “Vi begår ett brott

  1. Amanda, du har blivit så mycket mer än min gamla modersmålslärare sen jag började följa din blogg! Älskar dina texter!
    Du har verkligen slagit huvudet på spiken med dethär blogginlägget! Människor är värdefulla, även de fula, ruttna och/eller dumma. Det skulle vara bra om fler människor här i världen förstod en så simpel sak!

    • Tack, Sophie, för din fina kommentar! Och vad glad jag blir över att du läser mina texter och tycker om dem. Som lärare är man alltid mer än man är som lärare men det är inte alltid man som elev kan och ska se det. Hoppas du har det bra och att livet behandlar dig väl! Stor kram från mig till dig!

  2. Ja alltså håller verkligen med Sophie ovan, då jag också hör till den lyckligt lottade gruppen som fått ha dig Amanda som lärare! Du skriver så rätt, om så många saker, och speciellt om det här med medmänsklighet! Jag är så glad att du skriver igen – har saknar dina inlägg som är så fina, så bra skrivna och så fulla av sanning om livet. Jag lär mig varje dag något nytt, om livet, om mig själv, om människor, genom att läsa din blogg! Du är så himla god och vis som människa! Tack Amanda, än en gång 🙂

  3. håller med. Själv har jag ett lite egoistiskt (?) angreppssätt på detta. Varför skulle jag låta sånt här ta av min dyra tid? Jag vill inte korrumpera mina tankar med sånt här sim Paradise Hotel och Big Brother. Varför bygga upp min själ och kropp med sånt skräp då det finns så mycket annat som pockar på min uppmärksamhet och som faktiskt GER mej nåt. Då ser jag hellre ett bra drama eller film. Missförstå mej inte, jag ser mycket “skräp”, men det kan nu då vara skräp som får mej på gott humör, ger mej goda tankar så som lätta komedier eller modernt drama eller varför inte genomarbetade deckarserier eller thrillers. Var kritisk med på vad du sätter din tid är mitt tänkespråk 😀.

    • Jättesant och jättesunt. Lite så tänker jag faktiskt också. För det mesta. Men ibland (ibland rätt ofta) ser jag filmer och tv-serier och läser bloggar som ger mig igenting. Så länge det inte tar något annat av mig än min tid så är det helt okej. Ibland. Men sådant som slukar annat än min tid, tillexempel min medmänsklighet, är en annan sak.

  4. Tänker samma och det gör mig så beklämd. Men glad att du skriver just de här orden och överhuvudtaget glad att du bloggar igen! Tack! Dina skrivna ord behövs.

  5. Tack för att du satte ord på det som jag också försöker förmedla! Att vara 20ish och inte hänga med när mina polare pratar om Paradise Hotel och försöka förklara varför jag inte stöder program som det (utan att verka som en bakåtsträvare som inte unnar folk att slappna av i soffan och glömma sina egna problem) blev genast lite lättare. Ha det gott!

    • Ha! Fint om det hjälpte! Jag, här på den här sidan av 30 är det ganska lätt att tycka som jag. Kämpa på där på din sida! Och fortsätt unna folk att slappna av. Det är viktigt. Harmlös underhållning är harmlös underhållning. Jag bara tvivlar på att just det här är är just det.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s