Giv mig styrka

När Arvid var ungefär en månad ung fick han börja använda napp (hemma hos oss kallad tutu, så jag kör med det ordet). Vi tänkte att han får ha den tills den dag då den blir mer börda än gåva, vi tänkte absolut inte börja vakna åtta gånger per natt och leta efter tutu. 

Men den dagen kom aldrig. Han hade inte en utan typ femton tutus i sängen och redan som riktigt liten fick han smidigt tag på åtminstone en av dem när han vaknade till på natten. Från att han var ungefär sex månader sov han tolv timmars nätter utan avbrott. Han väckte oss aldrig, bara om han var riktigt riktigt febrig eller magsjuk. Tutu blev alltså aldrig någon börda. 

I fredags fyllde han tre år. Och någon gång måste han ju sluta med den. Så vi tänkte att någon gång kunde vara nu och gav honom en riktigt usel present; att få sluta med sina älskade tutus. 

Och nu plötsligt är tutu en börda. I sin frånvaro. Tre nätter har vi överlevt utan, men vackert har det nästan aldrig varit. Värst är det kvällstid innan han somnar och hade det varit lika värst sådär mellan två och fyra på natten hade vi nog gett upp för länge sedan. 

Det är väldigt spännande med natt numera. Aldrig vet man vad man får när man lägger sig. Jag hatar spännande nätter. Nattetid värdesätter jag förutsägbarhet och tristess. Jag längtar så jag spricker efter just förutsägbarhet och tristess. Maktkamp och trots och utbrott och skrikattacker är inte receptet på lyckade nätter.

Giv mig styrka. 

Giv mig också uppmuntrande vittnesbörd om hur din treåring på kort tid kom underfund med hur man sover utan tutu. Skräckhistorier får gärna lysa med sin frånvaro. 

IMG_1911

Inte för att låta som Bullen, men bilden ovan har inget med inlägget att göra. En Arvid ser lite ledsen ut. Och han beter sig lite (dagens underdrift) ledset när natten kommer numera. 

Advertisements

6 thoughts on “Giv mig styrka

  1. Vår dotter skickade sina nappar till pappas jobb och han kom hem med en balanscykel istället. Ganska bra bytesaffär. Vi hade pratat länge om det med henne och övat i förväg att vara så mycket som möjligt utan napp. När dagen, då vi skulle ge bort alla napparna kom, fick hon själv samla ihop dem, lägga dem i en påse och ge dem till pappa. Det var en mycket tapper liten flicka som samlade ihop varenda en och gav dem åt pappa. När hon sedan låg i sängen och kämpade för att få tag i sömnen ville hon suga en sista gång på sin napp, vilket hon fick. Hon sög på den en liten stund och sedan lade hon den tillbaka i påsen alldeles av sig själv. Den styrka hon visade imponerar ännu på mig. Det gick lättare än jag hade trott, men var absolut inte smärtfritt. Men sedan var hon jättestolt och dessutom fick hon höra att andra pappor på pappas jobb hade tagit hem napparna till sina barn som var små och behövde dem bättre (och det var alldeles sant! :)). Hoppas Arvids avvänjningsprocess går så bra som möjligt nu och att ni snart får lugna kvällar och nätter igen!

  2. Jag är den äldsta i syskonskaran på tre och mina föräldrar gav mig nappen rätt så tidigt. Den följde med länge och väl. Mina föräldrar tjatade länge på att jag skulle sluta använda napp, men utan framgång. Jag var mycket fäst vid nappen. När jag skulle fylla fyra år så önskade jag mig en sax i födelsedagspresent och fick en av min morbror. Det första jag gjorde var att hämta min favoritnapp och klippte sönder den.
    Så var det med den saken. Aldrig mera napp efter den stunden, men det tog fyra år och ett eget beslut. Mina syskon använde aldrig napp, kanske mina föräldrar var rädda att historien skulle upprepa sig.
    Förr eller senare kommer Arvid att klippa den ur sitt liv. 🙂 Lycka till så länge!

  3. Vår lilla Pu lämnade sina tuttisar som de heter i vårt hem, i slutet av juni då han var 2år o två månader. Det gick fort o orsaken var att den lille herrn bet sönder dem o jag förklarade att det inte är bra (man kan ju få i halsen) o att nu måste vi slänga dem då blivit dåliga. Vi hade fyra st ungefär. Lille Pu kastade dem själv i roskisen varefter det nog följde några dagar av gråt o fundersamhet. O visst e de ju så att han nuförtiden hörs avsevärt mycke mer (skrik gråt ) då han inte har tuttisen som lugnar o var som en propp i munnen men han har egentligen aldrig frågat efter dem heller. Det som blivit så otroliiiigt viktig nu är vissa mjukisdjur, hela familjen får nog stå i om kvällarna om ‘tääärnan’, hans älskade stjärna mjukis speldosa är försvunnen. O den släpas med till dagmamman, helst till butiken. Ja alla ställen. I smyg tvättar jag den ibland på snabbtvätt då den e riktigt sjabbig men hans älskade täärna behöver lille Pu just nu den ger trygghet, tröst m.m o det är helt fine! Kanske er A hittar någon annan ‘grej’ som kan ge honom det där lilla extra han trots allt kan tänkas behöva just i de stunder som tuttisen varit så viktig tidigare.. Kämpa på! Vi har här jätteoroliga nätter oxå då 2/3 barn sover dåligt o det e nooooog så tungt. Man vet inte själv vad man tänker ens ibland o ilskenhet, irritation och medelmåttlig utmattning e nästan vardag. Ääääälskade ditt inlägg om era stearinljus o tankande av närhet, ro o kärlek! Gav mig en tankeställare! Du är så fin Amanda! En förebild åtminstone för mig- skall försöka sänka kraven ytterligare , har redan försökt bli “snällare” med mig själv men det är inte så lätt!

  4. Vår son på 2 år o 5 mån, en riktig tutu addict, frågar fortfarande efter tutu, 2 månader efter senaste tutugång. MEN, få gånger har det varit kris o tandagnisslan, och somnar utan problem nuförtiden! Första kvällen grät han 15 min, sedan har de bara vari små protestgråt längs vägen. Idag då han frågar efter den fnissar jag lite och säger vaaaa, den ha vi ju sluta med för lääänge seeeennn 😀

    • Tack för den! Vi fnissar också. Redan nu. Tyvärr har han hittat på allt möjligt annat som han frågar efter. Det är aldrig tutu, men plötsligt tusen andra saker. Före vi slutade med tutu var det kanske tvåhundra andra. Så det är värre nu.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s