Min bubbla

Jag lever i en bubbla. I min bubbla kalvar folk upp ärmarna just nu. De bemöter en värld i kris. De går vänfamiljsutbildning, de ordnar välgörenhetsgympa och de organiserar insamlingar. Deras profilbilder på facebook hälsar världens flyende välkomna till Finland. De länkar till texter som uppmanar till handling samtidigt som de handlar själva.

Och jag hinner tro att världen trots allt är en trevlig plats. Att människohjärtat trots allt är i grunden mjukt och villigt.

Men så inser jag att det bara är min bubbla och att det ju finns så många andra sorters bubblor också. Jag läser kommentarsfält och nätdiskussioner och går sönder. Plötsligt är det lite kallare igen. Lite mörkare. Jag inbillar mig för en stund att de där helt andra bubblorna finns långt borta, men sedan knackar reality checken på min dörr och påminner mig om att de som kommenterar på svenska yles hemsidor nog inte kan finnas hur långt borta som helst. Så den där kölden och det där mörkret finns antagligen närmare än jag vill.

I min outtröttliga tro på att de allra flesta i grunden vill väl tänker jag att det måste vara rädsla eller okunskap eller en kombination av dessa som gör att de där andra bubblorna finns. Och det är ju en ofantlig otur att vårt land ska ha sin ekonomiska kris samtidigt som världen brinner. För ekonomiska kriser föder rädsla och göder okunskap.

Hur spräcker man bubblor av rädsla och okunskap?

Hur bevarar man dem av välvilja och medmänsklighet?

Advertisements

3 thoughts on “Min bubbla

  1. Jag brukar tänka ibland -kanske lite för naivt- att egentligen vill de flesta människor samma sak, och egentligen bryr sig de flesta om sina medmänniskor. Men det främmande blir skrämmande när man hör att det händer så mycket ont “där borta”. Kanske är man rädd att det onda skall komma hit? Jag vet inte hur man spräcker bubblor av rädsla “på distans”. Och att vänta sig att alla skeptiker får en personlig relation till en flykting är väl inte så realistiskt.

  2. Tack för att du är tillbaka!
    Vi lever säkert alla i nån sorts bubbla. Jag skulle allra helst vilja hålla för öron och ögon och sjunga högt för att inte behöva se och höra vad som händer utanför min lilla, otroligt trygga bubbla. Det gör ont och det är jobbigt att förstå hur fasansfull situationen kan vara för andra. Jag har nyss kommit hem från en resa som jag gjorde frivilligt och för nöjes skull men ändå tyckte jag att det var jobbigt. Jag kan inte föreställa mig att tvingas resa genom hela Europa, inte veta vad som möter mig och veta att det hem jag lämnat kan jag inte återvända till. Det är hjärtskärande.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s