Att få ha något eget

Jag kommer ihåg hur mamma ibland kunde sucka över att hon inte fick ha sina saker ifred. Jag kommer ihåg hur hon efterlyste att få ha något eget någon gång. Jag kommer ihåg att jag tyckte hon var lite bakåtsträvande och rentav mycket ogenerös.

Nu förstår jag henne så väl. Så väldigt väl.

Min förståelse kryper fram till exempel när någon byggt koja i vår säng. När någon ligger inne i mitt påslakan, det jag själv använder just nu. När någon “lånar” smycken av mig som antingen aldrig dyker upp igen eller dyker upp vid fel tillfälle på skumma platser. När någon går omkring i mina vinterkängor inomhus. När någon viker ihop mina pappersfoton. När någon har lånat min dator och det syns efteråt eftersom både skärm och tangentbord har fett- och andra fläckar. När någon bläddrar i den bok jag håller på med som bäst och förstås tappar bort mitt bokmärke. När någon alltid hittar allt som ligger framme och dessutom hittar något mera eller mindre (oftast mindre) lyckat användningsområde och skrider till verket.

Jag förstår henne så väl. Så väldigt väl.

Och nu lever vi ändå i en tid då jag fortfarande kan gömma saker. Vissa hyllor når de bara inte hur de än försöker och de hyllorna arbetar för kung och fosterland. Må barnen ha tappat intresse för mina ting den dag de når lika högt och långt som jag.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s