En rafflande parrelationsfråga

Det är en av de absolut sista dagarna år 2014. Jag och Fredrik är på bankkontoret i Jakobstad. Vi ska uträtta ett ärende och passar för enkelhetens skull på när vi nu befinner oss på en ort där vi får tala det språk vi kan på riktigt.
– Hej, vi har ett ärende gällande våra försäkringar, säger Fredrik.
– Jo, ett ögonblick bara. Sätt er där och vänta.

Vi blir hänvisade till några fåtöljer utsnför båset. Fredrik sätter sig. Och jag sätter mig i hans famn. Eller rättare sagt; hinner nästan sätta mig i hans famn innan han med uppspärrade ögon väser:
– Men vad gör du? Vi är ju på banken!
I ett tonläge som hade varit förståeligt om jag sensuellt hade ålat ur min vinterjacka och börjat poledansa mitt i lokalen. Inte riktigt lika förståeligt för att jag diskret satt mig i min mans famn. Tyckte jag. Men jag reste mig och bytte plats. Eller blev bortföst och gjorde det.

Tanken på att det på något sätt skulle vara mindre lämpligt att sitta i famn på banken skulle aldrig ha slagit mig om Fredrik inte reagerat som han gjorde. Jag satt mig inte där för att testa gränser och vara lite wild och crazy. Jag satt mig där för att jag ville.

Vi har alltså radikalt olika erfarenheter av det som nu går under namnet bankepisoden 2014. Det här fick oss att söka stöd så vi frågade de par vi träffade strax därpå hur de skulle ha reagerat. Lite för att kolla vad som är den mest rimliga reaktionen. Båda vill ha rätt.

Så. Här kom den. Vändagens allra mest rafflande parrelationsfråga. Hur skulle du reagera om din respektive satt sig i din famn på bankkontoret? (Och jag tror att Fredrik gärna vill ha tillägget “i Jakobstad” här eftersom han menar att hans reaktion hade varit mildare på ett random bankkontor i Helsingfors).

IMG_0348

Bild: Kavilo photography

Advertisements

10 thoughts on “En rafflande parrelationsfråga

  1. Jag skulle antagligen ha varit helt okej med det. Speciellt om det skulle ha varit i stela Jakobstad.
    Risken finns kanske att man inte blir tagen på allvar men tja…. Ärlighet varar längst. 😉

  2. Mielenkiintoista. Meillä se olen kai minä, joka olen vapaampi ja innokkaampi kaikentyyppisiin julkisiin hellyydenosotuksiin. Olisin siis jopa pyytänyt vaimoani näin kohta kahdenkymmenen abioliittovuoden jälkeenkin istumaan syliini. 😍 Mielestäni on vain kaunista, jos parit uskaltavat osoittaa kiintymyksensä, vaikka sitten Pietarsaarelaisessa pankissa. Pahoitteluni suomenkielisestä vastauksesta. Ruotsin kirjoittaminen on vielä liian korkean kynnyksen takana.

  3. Hahahhaa! Skulle aldrig ha kommit på tanken på att det kunde ha varit opassande? Men så är jag uppvuxen i Helsingfors och har inte erfarenhet av banker i Jakobstad… Nog är man ju lite stelare på ett bankkontor, särskilt som jag annars kan börja hoppa runt på grund av att det är ‘spring i benen’ (jo jag är vuxen), men sådär rätt neutrala ömhetsbetygelser ska väl gå an :). /Ny kommenterare

  4. Jag skulle gapskratta och utan tvekan reagera som din man. Och min man skulle säkert bli ännu häpnare än din. Det skulle bara kännas fel.

  5. För 10 år sedan hade jag nog reagerat precis som Fredrik vilket även hade resulterat i en lång diskussion på natten gällande varför jag betedde mig så. Det verkar vara något inlärt att man ska vara försiktigt med ömhet vid offentliga tillfällen i Jeppis och Nyykabi området. Som tur är växer det nog bort ifall man bor tillräckligt länge bort från hemsoporna.

  6. Jag är ganska övertygad om att min man skulle ha reagerat på samma sätt som din oavsett var bankkontoret låg. Han hade inte tyckt att det passade sig.

  7. Ah, min man skulle helt ärligt ha blivit överlycklig om jag utan minsta tvekan hade satt mig i hans famn “sådär bara” eftersom jag aldrig gör sånt. Han skulle nog strunta i bankatmosfären! Borde testas.

  8. Nu har jag ju glädjen att var gift med någon som inte instinktivt förstår att “i Jakobstad!!” borde ändra beteende. Skulle vi ha varit i dylik situation tror jag att min man tagit mig i famn eller kommit Mycket Nära mig under tiden vi väntade.

  9. Jag sku inte tycka att det är lämpligt. Min man sku säkert gilla att jag gjorde det. I och med att vi varit längre tillsammans så har vi ofenttliga pussar blivit kortare och kortare och det är mera jag som “kräver” det. Som ung man vara galen och kär och då sku det kanske funkat att sitta i nåns famn nånstans, men mera så känns det skumt.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s