För tre veckor sedan skrev jag här att jag skulle ge en halv månadslön för ett dygn med min Fredrik. När jag skrev den texten hade jag ingen aning om när det där dygnet skulle komma. Men nu plötsligt är dygnet här. Det är nåd i sin kanske allra renaste form.

Våra barn har varit hos världens bästa farmor och farfar (deras) sedan i onsdags, Fredrik kom tillbaka till Helsingfors i torsdags. Vi har visionerat och strategiarbetat ett par dagar och tanken var att barnen skulle hämtas i Tammerfors imorgon. Men av orsaker i andra ändan blev det så att barnen och Fredrik möts i Tammerfors först på måndag.

Så. I skrivande stund har Fredrik döpt ett barn och själv har jag just läst de elevtexter som jag lovat mig själv att läsa idag. Om fyra minuter ska vi mötas utanför vårt hus, åka och handla godsaker och sedan ska vi komma hem igen och vara ensamma hemma.

Ett dygn.

Och inte ens en kvarts månadslön måste jag lägga emellan.