Jag känner mig tom. Inte så där som när något skaver och känns svårt och lämnar en ordlös. Utan tom så där som när man är riktig ttrött. Fredrik lämnade fältet för två dygn här i början av veckan och nu när dygnen äntligen ligger bakom oss tillåter jag mig att vara trött. Och tom.

Allt har blivit lättare nu. På riktigt. Den där tuffa starten på hösten är inte längre och varje dag känner jag av det och gläds. Men samtidigt har Fredrik faktiskt sovit borta sex nätter hittills i oktober och i vår värld är det rätt många. Rätt många morgnar och kvällar när allt hängt på mig. Och även om det går bra och lätt just nu med båda barnen så är det ändå alltid ännu bättre och lättare när vi är två.

Nu är han hemma igen, min bästa vän. Äntligen. Liverpool möter Real Madrid och det låter så… bekant. Ljudet av fotbollsmatch är ett av ljuden som betyder Fredrik. Jag tror jag ska somna till det i natt. Och sova gott. Och njuta av att ha det för trångt i sängen igen.