Han befinner sig mitt i en skilsmässa. En av oss frågar det som jag tror att alla andra tänker på:
– När du ser tillbaka nu, finns det något ni kunde ha gjort annorlunda?
Han har ett svar, ett svar som han ger oss. Ett svar som handlar om att fortsätta göra egna saker tillsammans också efter att barnen kommit. Ett svar som handlar om att lämna barnen ibland för den livsviktiga egentiden som par. Ett svar som handlar om att se på den andra som något annat än en förälder.
Att vara småbarnsförälder känns ibland som en omöjlighet. Jag tror ju på att identifiera sina behov, se till att de uppfylls och sedan vara nöjd och glad och bidra till att utrota bitterheten i världen. Men det gååår ju bara inte att få allt man behöver när man har småbarn. Jag behöver tid för mig själv, tid med Fredrik, tid med familjen, tid med vänner, tid för träning och tid med Gud. Behöver. Dessutom måste vi städa och laga mat och skriva initialer i barnkläder.
Småbarnsföräldrar har också 24 timmar korta dygn. Det gååår ju bara inte. Jag får inte allt jag behöver alla dagar. Jag måste lägga behov mot varandra. Jag måste fundera på vad jag behöver allra mest.
Jag behöver Fredrik och jag vill satsa på honom och oss. Vi är det bästa jag har, det bästa vi har. Genom att jag väljer honom väljer jag mycket annat av det god också.
Det är inte lätt. Det kommer inte gratis. Vi måste offra något för att vinna något annat när det är omöjligt att få allt man behöver och vill. Vi har inte packat upp alla sommarväskor ännu. Vi har inte storhandlat ordentligt på två och en halv vecka. Att det ska göras middag överraskar oss varje dag. Om vi säger så.
Nästan för lycklig 
Just det här omöjliga pusslet har jag funderat på väldigt mycket de senaste veckorna?! Och jag som är urusel på att räkna ser ingen lösning på ekvationen. Hur skall man ens veta att man gör ens lite rätt?
Det är jättesvårt! Jag tror på att sänka kraven på så många områden som möjligt.
Om man gör ens lite rätt? Så svårt att såga. Men jag tror på att skratta tillsammans många gånger varje dag. Och kramas mycket. Ibland offra det nyktert tidiga sänggåendet och se en film och äta lösgodis. Och/eller se ett avsnitt av en rolig tv-serie varje kväll.
Vad har du själv kommit fram till? Jag är nyfiken!
Nå allt är så nytt för oss ännu då Liten började på dagis denna vecka och jag själv återvänder till jobbet på måndag. Sänka kraven absolut! Och försöka vara nöjd med det man nu lyckas få till stånd istället för allt det som blir ogjort…. Men månne jag inte är lite klokare om en månad eller två 🙂
Hoppas och tror att ni klarar det fint! Redan medvetenheten om utmaningen brukar bära en bra bit.
Låter som ett gott val att välja varandra. Jag tror att det är det viktigaste.
Det tror jag också. Genom att välja varandra väljer vi också mycket annat av det vi strävar efter.
jo, det är en helt omöjlig ekvation ibland. Jag försöker acceptera att det är just det, och ta en dag i taget. Tala om det med andra, aldrig aldrig jämföra mej/oss med andra. Vissa dagar då igen är alla pusselbitar exakt där de ska.
Precis som du tror jag också på att prata med andra. Dela ärligt. Inte med många, men med några utvalda som får veta det mesta som finns att veta.