Må hon veta

Samma dag som vi åkte hem från sommarhemmet kom min vän och hennes familj på lunchbesök. Lite grann för att säga hejdå, men mera grann för att hänga ännu en gång. Vi hängde mycket i somras. Aldrig tillräckligt mycket, men ändå mycket.

Jag grät redan när hon kom in i köket. Och jag grät när jag hälsade hennes man med en kram. Det är troligtvis helt onödigt att säga att jag grät när jag hörde det tal som hon skrivit inför detta vårt avslutande sommarhäng. Ett tal där hon med oss tackade för den sommar vi fick. Ett tal där hon lyfte fram alla oss som var en del av sommargruppen 2014. Ett tal där hon sa ord till mig som jag aldrig någonsin vill glömma. Ord som jag vill memorera så att jag lätt kan gräva fram dem de där dagarna som jag ifrågasätter att jag alls spelar någon roll.

Varje dag skulle jag ha henne och hennes familj närmare, om det var upp till mig. Det som hon är för mig är ingen annan. Det finns ett hål i min vardag som ingen annan kan fylla.

Jag älskar henne. Hon är en av mina absolut bästa vänner. Hon får mig att vilja vara bättre. Hon tvingar mig att förstå och tänka till. Hon har lärt mig det mesta jag kan om blommor, estetik, pizza och hemgjord glass.

Just ikväll fattas hon mig mera intensivt än andra kvällar. Må hon veta att jag alltid bär henne med mig.

Må du veta det.

Advertisements

2 thoughts on “Må hon veta

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s