Man kunde lätt stämma Ingrid för falsk marknadsföring. Hon påstår nämligen att Arvid kan säga tio ord. Hon påstår det med emfas.
Jag älskar ju Arvid mer än allt annat och är verkligen inte sen att se honom i ett generöst ljus. Men till och med jag har gränser.
Ingrid har inte gränser.
Det hon kallar tio ord är:
– mamma (som han inte sagt på flera dagar nu, kan ju förstås bli enformigt)
– pa (vilket hon tolkar som pappa)
– gaga
– ha
– åååå (i och för sig klart imponerat, men ändå)
– muu
– bää
– brrr
– kaka
– eee
När Arvid på beställning uttalar något av dessa ”ord” jublar storasystern. Applåderar, blåser ballonger, öppnar en kiosk som säljer sockervadd.
Han är älskad den där lilla.
Jag väntar med skräckblandad förtjusning på den dag då han säger något som liknar Ingrid. Då hyr vi nog en konsertsal. Välkomna!
Nästan för lycklig 
Amanda, låt inte din österbottniska realism ta över här nu. Jag ser helt klart tio ord där, låt mig hjälpa till med tolkningen: Mu blir kossa, och Bä är ju lamm eller får. Brrr, han har kallt. Kaka – ja det kan ju faktiskt vara två betydelser i ett och samma ord, beroende var han säger det och hur blöjan ser ut vid det tillfället… De andra orden har jag svårt att tyda härifrån men Ingrid vet helt säkert vad de betyder. Låt henne vara tolk. Jag brukar lita på storasystrar i sådana här saker. Vår pojk var mästare på egna ord en tid, men systern kunde alltid tolka. Fast det finns fortfarande ord som vi inte kunnat få en förklaring till, trots att han numera är helt flytande på två språk.
Jag har en dotter och väntar tvåan, en son. Att läsa det här får mig att se så mycket fram emot de två små tillsammans! 🙂
Jag måste säga att jag tycker vi har mycket att lära oss av Ingrid i den här frågan. Både språkligt (hon har helt tydligt ett välutvecklat öra för språk i olika stadier) och människo- och syskonkärleksmässigt. Tänk vilken förmåga att se talang och skicklighet i sina medmänniskor hon besitter.