Jag har just sprungit 10 km på 56 minuter och 46 sekunder. Därmed är det egentliga träningsprogrammet avklarat. Om exakt en vecka ska jag springa halvmarathon för andra gången i mitt liv.
Träningen har gått långt ifrån som planerat. Både jag själv och min familj har varit krassliga sedan årsskiftet och krasslighet utgör milt sagt ett hinder för träning.
Någon gång i tiden hade jag tänkt klara loppet på 2:10. För tillfället har jag ingen aning. I bästa fall slår jag min tid från höstens lopp, mer än så vågar jag inte hoppas på.
Det svåra är att veta hur hårt jag vågar gå ut. 21 km är inte en distans som jag kör så ofta att jag känner den i benen, jag vet inte riktigt hur farten ska kännas. Om du vet finns det ingen orsak att hålla kunskapen för dig själv.
Nästan för lycklig 
Wow! inspirerande. Jag kämpar med tjugo min daglig jumppa med en mycket förvånad beibis i famnen. Otroligt skönt att svettas ens lite.
Jag älskar att bebisen är förvånad! Så självklart och fantastiskt att just förvåning präglar en liten medgymnast. Är det någon speciell del i jumppan som är extra förvåningsframkallande?
En mamma som ligger och sprattlar på golvet medan man själv befinner sej i ett luftrum ovanför mamman. Det är mycket förvåningsframkallande : )
Jag tänker att om man håller ett tempo så att man orkar 17-18 km så hittar man kraft till de där allra sista också under tävlingens gång. Minns att jag försökte börja jättelugnt, helt i mitt eget tempo. Tror att jag hade delade upp loppet i 5 km:s delar. 5 km lugnt, trappa upp 5 km, försöka orka ännu lite hårdare mellan 10 och 15 km och hålla det tempot så länge som möjligt mot 21. Fast mest önskar man ju ett lopp där man trivs med farten, men ändå har gett allt när man kommer i mål. Man får väl gå på känsla? Lycka till, i alla fall! Jag blir riktigt taggad jag med att springa någon längre distans. Här är det alldeles för kuperat och för högt över havsytan för att det riktigt ska gå att testa fart. Hoppas du får ett roligt och skönt lopp i alla fall! Du var ju lite krasslig sist du sprang, vill jag minnas?
Bra tanke! Jag saknar ju lite grann tävlingsinstinkt, men vi får se vad som händer under de sista tre kilometerna. När jag sprang mitt första lopp GICK jag över mållinjen. Märkte att det tydligen inte var riktigt… normalt i det sammanhanget.
Jag tycker att farten egentligen alltid blir snabbare i ett lopp än då jag springer ensam. Ändå brukar jag börja snarare långsamt än snabbt. Om du känner dig stark vid halvan kan du börja springa hårdare. Du orkar springa så hårt benen tycker att de vill i 8 km och sedan är du nästan framme så de sista 3 går med viljestyrka. Så brukar jag tänka. Lycka till!
Låter som en bra taktik! Tack för tipset! Jag hoppas mest av allt att jag är frisk. Annars får det vara. Springer ALDRIG mera ett lopp när jag är sjuk. Hade konstiga känningar i hjärtat flera timmar efter målgång senast.
har du gps-klocka? bestäm i såfall ett tempo (6 borde va bra för ditt tidsmål) o håll det från början. svårt att låta bli att dras med de andra. sen är det bara att känna efter. du orkar i mål, det är ett som är säkert. tävling är helt annar än en seg länk på egen hand 🙂 lycka till!
Tack, Freja! Bra råd. Är lite rädd att jag ska känna mig väldigt trött och svag i början (det gör jag nästan alltid) och att jag ska starta alldeles för långsamt och inte riktigt komma in i rytmen sedan… Det blir spännande att se var det landar. Huvudsaken är att jag lyckas undvika förkylning nu under veckan som kommer.