Sorgligt

Ibland slås jag av hur sorglig mitt nuvarande jag skulle te sig i mitt tonåriga jags ögon. Och ibland blir det många sådana ibland.

När jag strax efter sju ikväll knöt på mig springskorna och sprang en sjua snabbare än jag trodde att jag kunde.

När jag en dryg timme senare kröp ihop i soffan med Ingrid, chips, glass och förra veckans avsnitt av Let’s dance.

När jag inte ville något annat med den här valborgen än fira den i lugn och ro med de allra bästa i mitt liv.

Och det är väl det som mitt tonåriga jag aldrig skulle ha kunnat förstå; den makalösa storheten i att helst av allt bara vilja vara med dem som finns allra närmast. Att längta ingenstans när de finns där jag är. Att sakna ingenting när de är hos mig.

Sug på den, fjortonåriga jag. Och försök tycka att det är sorgligt.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s