Bakåtsträvande sur gammal tant

Det finns ju inte mycket som är roligare utan Arvid. Men för att dansa lite på bordet medan katten är borta gick Ingrid, Fredrik och jag på bio idag. Vi såg Rio 2. Helt okej film. Du måste inte se den. Du måste inte undvika den heller.

Bredvid oss i salongen satt ett gäng pojkar på typ 10-12 år. Och en timme in i filmen orkade de inte längre. Två av dem plockade fram sina telefoner. Kollade instagram, spelade spel. Såg filmen med ett halvt öga.

Jag kände mig som en bakåtsträvande sur gammal tant men jag blev faktiskt provocerad. Att inte ens biofilm och lösgodis är intressant nog när man är tio år. Att man bara måste kolla telefonen efter en stund.

Jag försökte tänka att det ju inte är någon förlust för mig att de inte orkade koncentrera sig på filmen utan började umgås med telefonerna istället. Men faktum är att jag faktiskt tycker att det är min förlust. Och deras. Och din. Om vi har ett samhälle där tioåringar blir uttråkade på bio och måste peta på sina telefoner tror jag att vi håller på att förlora något. Jag vet inte exakt vad det där något är, men jag tror att det finns där. Att vi inte anar konsekvenserna av de medievanor som vi har skapat. Att närvaron faktiskt går neråt trots att vi är mera närvarande än någonsin tidigare. Att vi blir stressade trots att vi vill tro att vi bara multitaskar och maxar.

Orka maxa hela tiden.

Jag älskar ju nätet. Och min telefon. Och alla dessa möjligheter. Men jag tror att vi är mycket sämre på att hantera allt det här än vi tror.

4 reaktioner på ”Bakåtsträvande sur gammal tant

  1. Så sant och så sorgligt! Vi har varit väldigt strikta med våra barn att de inte har fått mycket skärmtid. Allt förändrades för ett år sedan då vi skaffade TV, sen fick de stora barnen smarttelefoner och ett barn fick iPad. Och nu är det så otroligt svårt att begränsa deras skärmtid. Det är svårt att ha sådana gränser som skyddar dem på det sättet att olika apparater inte tar för mycket plats i deras liv. Och sen är jag orolig för att vår tids människor inte längre har sådan tid då de inte tar emot några impulser utanför sig själv. När har man tid att lyssna på sig själv och lyssna på Gud?

  2. Jag tycker inte heller att man behöver kolla saker på telefonen när man är på bio (och dessutom har en påse godis att koncentrera sig på). Vi kan vara bakåtsträvande, sura gamla tanter tillsammans. Jag läste/ hörde att förr var den vanligaste sysslan framför teven att stryka tvätt. Idag är det vanligast att vi sitter och surfar. Det tycker jag är intressant.

  3. Jag är också en bakåtsträvande surkärring då det gäller sånt där. Hemska saker om man får gå på bio och inte ens då kan hålla sig från telefonen! Fast på samma gång som jag är glad över att mina barn ännu klarar sig helt bra utan telefoner och plattor så är jag själv ingen bra förebild alls utan sitter och påtar på telefonen alltför mycket :/ Borde, och ska också, verkligen ta och skärpa mej där!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s