En av mina vänner kallar mig amish-kvinnan.
– Får ni dricka te numera? frågar han lite förvånat före han häller upp det varma vattnet i min mugg.
Jag förtjänar det kanske lite. Jag dricker ingen alkohol alls. Och inget kaffe. Jag godisstrejkar (men tar paus från det vid vissa speciella tillfällen). Lägg klädshoppingstrejken på det. Och fastetidens nej till kött när jag själv väljer vad jag äter. Så kanske jag förtjänar det. Lite.
Men jag äter ungefär tre liter glass i veckan. Och det finns väl inget amishaktigt alls med det.
Nästan för lycklig 
Är påskdagen speciellt tillfälle? Vi måste fundera. Vi brukar ju ångra oss efteråt, men nog är det ju gott när man håller på.
Jag är ju också med nuförtiden. Jag kommer personligen inte att äta godis under påskhelgen. Det här säger jag inte för att NI inte skulle få göra det, utan bara för att visa att jag är jättemycket bättre än ni.
(I själva verket är jag livrädd för vad som händer om jag tillåter mig att minnas vad jag går miste om för en dag eller två.)
Och pauserna från godisstrejken är varken nådiga eller speciellt amish-aktiga!