Jag är tyvärr fortfarande av samma åsikt som igår; min kalender den här veckan är inte okej. Och Fredriks är minst lika illa.

Vi hinner inte med. Och hemmet är det vi stryker först när det blir för tajt. Den dagliga upplockningen blir mer nedbantad för varje dag som går och kaoset fröjdar sig.

I något skede idag, när vi hade sofforna fulla av ungdomar, började jag bara fnissa för mig själv när jag såg mig omkring. Det var som om vi tömt alla skåp och hyllor och bara öst ut våra saker över hela vardagsrummet som för att visa hur mycket vi har. Som för att visa att vi helt felaktigt verkar tro att vi bor i ett palats när vi frimodigt samlar på oss ägodelar.

Men, som jag sa så fnissade jag alltså för mig själv. Och den som fnissar lider inte nöd. Men kanske stress.

Jag tror faktiskt att jag idag har lärt mig vad stressfinnar är. Och att jag kan få dem.

Om det nu är en bra sak.