Jag är uppvuxen i en kvinnostark familj. Länge var det mamma och tre flickor, sedan kom en syster till när jag var femton. Jag vet ingenting om hur det är att ha en bror.
Som mamma till en syster och en bror tänker jag mycket på hur det kunde tänkas vara och nu har jag en fråga till dig kvinna som är med bror.
1. Den där charmiga svartsjukan som bröderna Melkerson visar när en yngling närmar sig Malin på Saltkråkan; finns den eller är det ännu en ljuvlig produkt av Astrid Lindgrens fantasi?
2. Är det bara bland mina vänner och bekanta som föräldrar i förväntar sig mera av döttrar än av söner? Systrar får tidigare ansvarsuppgifter hemma än bröder? Och dessutom av annan art?
Nästan för lycklig 
1. Den finns. Den fungerar också båda vägarna.
2. Det stämmer. Det var jag, enda dottern, som hjälpte till mest hemma. När jag klagade på att mina bröder slapp mer lindrigt undan fick jag alltid höra ”Men du är flicka och dessutom äldst, det hör ju till.” Det är något jag definitivt inte kommer att föra vidare till mina framtida barn. Döttrar och söner är lika duktiga på att dammsuga och plocka ur diskmaskinen.
1. Svårt att säga, kanske lite.
2. Stämmer inte alls varken i min barndomsfamilj, i min mans barndomsfamilj eller i vår familj.
Jag växte också upp i ett matriarkat, men så blev jag begåvad med sex söner och två döttrar. Och jo, jag tycker också att pojkar kan dammsuga och diska lika bra som flickor, men det är attan så mycket lättare att få flickorna att göra det. Vad det nu sen beror på. Plus att man kan lita på att resultatet är dugligt då flickorna gjort det. Pojkarna ska tjatas på och sen är man ändå inte riktigt nöjd. Det här gäller säkert inte alla flickor och pojkar. Våra pojkar hjälper till hemma, men jag har nog fått vara uthålligare i undervisningen av dem, kan jag säga. Om jag ber om frivillig hjälp i köket, är det bara flickorna som kommer. Tyvärr.
1. Kan inte svara!
2.Det verkar som om vi kräver mera av J än vad vi krävde av A då hon var tre år. Säkert helt naturligt eftersom han har ett äldre syskon att leva i flock med. I vårt fall tror jag det har mera med det att göra än kön.
1. I mitt fall stämmer detta nog inte, skulle mera säga att min bror varit glad att få lite mera manligt sällskap in i familjen istället för bara sina systrar.
2. Varken mera eller mindre uppgifter skulle jag påstå. Kanske lite annorlunda uppgifter. Jag och min syster har haft uppgifter både inne (typ städning, matlagning) och ute (t.ex. att ta in ved och klippa gräs), medan vår bror mest jobbat ute med sådana uppgifter. Skulle nästan våga påstå att det är pojken i vår familj som hjälpt till mest, men så är vi också uppväxta på bondgård och han är den enda av oss barn som varit intresserad av den ”livsstilen”.
1. Hos oss finns den lite. Men inte som på Saltkråkan.
2. Vi behövde inte hjälpa till i hemmet typ alls, så nej.
1. Nja. Kan inte minnas att mina tre bröder skulle ha agerat överbeskyddande i någon situation.
2. Här säger jag nej. Jag är enda dottern och äldsta barnet och efter mig kommer tre bröder. Vill ändå minnas att vi hade klara diskturer och förväntades städa ungefär lika mycket. Har faktiskt inte ett endaste minne av att det skulle ha varit orättvist.
1. Svartsjuka har jag aldrig upplevt. (Men det beror nog på att Caj kommer så innerligt bra överens med båda mina bröder. Jag misstänker att mina bröder inte hade varit lika förlåtande om jag äktat en ondsint herre.)
2. Vi hade väl nog lika mycket uppgifter (det cirkulerade när vi var i tonåren: en dammsög uppe, en nere, en städade toaletterna och en lagade mat. Varje lördag.) Men jag har för mig att det kanske var lite som Elisabeth Still säger; jag tror att jag och min syster var lättare att aktivera. Varför vet jag inte. Å andra sidan är båda mina bröder väldigt husligt kunniga nu som vuxna, de gör allt som behövs i sina respektive hem, kokar, städar, bakar och fixar. (Och det är väl när jag skriver det här som min storasysterliga stolthet skiner igenom, haha)
Intressant fundering! 🙂
Som sladdis och lillasyster till två bröder –
1. Jo, men tog nog inte sig inte iuttryck på ett sånt där charmigt och käckt sätt som i Saltkråkan. Mera som att försätta de stackars potentiella friarna i pinsamma och obekväma sociala situationer med pikar invirade i dåliga skämt. Suck.
2. Nej, inte här. Kanske om jag varit storasyster, men fick som den efterlängtade dottern leva prinsess-liv hela uppväxten istället. 😉