Jag är usel på film. Usligheten vet inga gränser. Jag ser ju helst romantiska komedier med rosa och blått på vit bakgrund. Min enda tröst är att jag åtminstone inte kan anklagas för att ha en elitistisk filmsnack som förringar andra människors filmupplevelser. Som om det är en tröst som håller någon varm om natten.

Men här kommer några jag kommer på på rak arm:

Love actually är ett måste någon gång varje gång det är december. The Sound of Music ser jag och Ingrid nästan varje helg. Sunes sommar håller fortfarande och har faktiskt lager. Alfie tycker jag också om, kanske för att jag är lite kär i Sienna Miller där. Eller så bara i hennes frisyr. Det mesta som Disney står bakom står jag bakom.