Jag kan egentligen inte tro det, men jag har en ny hårfärg. En helt ny hårfärg.
Du kanske minns proffset jag skrev om för en tid sedan? Proffset som aldrig skulle ge mig gult hår. Som menar att de allra, allra flesta människor är födda med rätt hårfärg.
Idag träffade jag henne igen. Hon meddelade att jag ska bli mörkhårig. För att jag egentligen är mörk. Och nu blir det lite mörkare än min egentliga färg för att undvika att det blir grönt, men efter några tvättar blir det nog ganska nära min egen färg. Som proffset vill åt.
Jag var tveksam.
– Låt oss göra dig fin nu, sa hon bestämt och lite vädjande.
Och när hon säger lyder man.
Den som tror annat har inte träffat kvinnan i fråga.
Det finns något skönt i att ge ifrån sig ansvaret och lita. Så nu är jag mörk. Igen. Men den här gången varken grön eller röd och det får väl ses som ett framsteg.
Min frisör var lyrisk. Tyckte att mina ögon strålade, att min hy äntligen kom till sin rätt. Själv har jag ingen aning. Lyrisk är jag inte. Snarare trött på att IGEN ha ny hårfärg.
Och hennes sista hälsning till mig?
– Den där jackan kan du sluta använda. Den fungerar inte alls. Eventuellt kan du rädda det med en halsduk.
Jag vet inte vad jag tycker om min hårfärg. Men jag vet att jag älskar frisörer med bestämda åsikter.
Nästan för lycklig 
Bild, bild, biiild!!!
Amanda, du är en otroligt fin, stark och modig kvinna att du vågar dela sådana saker i din blogg. Du är helt fantastisk!!! Jag har också lärt mig att lyssna på proffsen för att de har mer perspektiv. Och du är alltid strålande vacker, oberoende av din hårfärg!
Jag är en latmask (orkar ej med utväxt) och fegis att jag aldrig färgat håret! Och är, i alla fall hittills, nöjd med min egen färg. Mer nöjd om sommaren då den bleks lite men i det stora hela nöjd. Visa gärna bild på din nya look 🙂 Man blir ju nyfiken…
Sluta fresta oss så här, Amanda! Fram med en bild nu!
Jag tror förresten att din frissa har rätt om det att de flesta människor föds med rätt hårfärg. Otaliga gånger har jag från 13 till 21 års ålder färgat mitt hår (ungefär var 8:e vecka och hos frissan varje gång=dyrt) och alltid varit lite missnöjd eftersom det så gott som alla gånger blev antingen lite för mörkt eller för ljust. Det var den där perfekta bruna färgen jag ville ha men aldrig fick. Till slut blev jag lite missmodig och tänkte att jag skulle ta paus med hårfärgandet ett tag. Och vilken tur att jag gjorde det, för det var då jag märkte att den hårfärg jag varit ute efter i alla dessa år var den jag har naturligt… Att sånt. 🙂
Jag älskar också frisörer med bestämda åsikter. Och nu måste du visa bild (allt klär en skönhet).
Jag älskar att läsa om ditt hår.