Ibland grämer det

Nästan varje dag får jag förbi det där huset. De dagar jag inte går förbi så kör jag förbi. Ofta gör jag både ock.

Inte varje gång, men ofta(st), slår tanken mig; tänk att hon bodde här. I nästan ett år bodde hon och hennes familj här och jag och min bara några få hus längre bort. Vi var nästan grannar. Om man ginade lite på sidan om bakgårdar var vi inte bara nästan grannar utan… grannar.

Hon, en av mina allra bästa vänner. Så nära varandra bodde vi en tid. Och så lite vi utnyttjade det. Så lite vi uppskattade det.

Ibland grämer det mig.

Men jag insåg idag, när jag passerade huset och som så ofta förr tänkte att vi borde ha utnyttjat och uppskattat mera, att vi då inte var där vi är idag. Vår vänskap blev och byggdes upp just under den tiden. Och kanske vi då behövde den geografiska närheten på ett annat sätt än vi gör nu.

Så det grämde mig genast lite mindre.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s