Jag lovade ju en fortsättning på det jag började skriva om mammakroppen. Här kommer nu den korta versionen eftersom jag snart ska gå en trappa ner och äta chips med min man.
De två saker som i särklass påverkat min kroppsbild allra positivast:
– Att jag slängde min våg.
– Att jag började springa.
Den sak som jag allra mest hoppas att snart få lägga till i listan ovan:
– Att jag började se på min kropp med nåd, humor och kärlek.
Jag tror nämligen att det inte ligger så vansinnigt långt borta mera.
Vill du höra den längre versionen? Den finns, men den är inte bara ljus och glad.
Nästan för lycklig 
Jag delade din text på FB och skrev så här: ”Vaakamme on ollut hukassa, mutta se löytyi tänään pyykkikorista, jonne Kuopus sen oli varmaan viskannut. Löytäessäni sen tajusin, että olen perheessämme ainoa, joka ei käy vaa’alla. Olen tosi tyytyväinen päätökseeni, koska vaaka selvästikin välillä sitoi minua. Tärkeämpää kuin tietty kilomäärä on se, että voin hyvin, kuntoilen tarpeeksi eikä vaatteet kiristä liikaa. Kun vaatteet alkavat puristaa, vähennän vähän herkuttelua.”
vill höra 🙂
Jag vill höra! Jag laddar upp för att (nån gång) skriva ett mammakroppsinlägg, men jag behöver fundera lite först, och att höra kloka människors funderingar är alltid inspirerande.
Jag vill gärna höra!
Jo, läser gärna oxå den längre versionen!
JA! Skriv mer! Jag länkade just till en kompis min story, den lät så här: http://www.sweetdreamsfromthenorth.blogspot.fi/2012/06/reflections-on-gravity.html. Beundrar din förmåga att få dig själv ut och springa. Jag kollar in dina FB-status och tänker varje gång, nu banne mig ska jag också ta mig i kragen. Vi brukade ju t.o.m. stöta på varann i springspåret förut!
Jag vill gärna höra … Jag hoppas oxå snart kunna se på min kropp med kärlek.
Humor. Så befriande. Att inte ta det så allvarligt. Att titta på sina skavanker med lite distans blandat med kärlek och nåd. Det tror jag är receptet. Kram Michaela.
Vet du, detdär med nåd, humor och kärlek kommer nog säkert i sinom tid. Jag kom dit ungefär ett år efter att jag fött mitt andra barn. Nu tre barn och 42 amningsmånader senare när jag provade en ny bh i provhytten kunde man ju inte annat än dra på smilbanden och säga ja, ja, tiden och dragningskraften har nog gjort sitt!;)
Även jag läser gärna!
Tog själv ett steg i rätt riktning igen häromdagen då jag av mina pojkar i bastun frågade ifall de kunde göra så här med sina magar medan jag generöst förevisade olika ”miner” med min russinmage -och sedan skrattade vi alla så vi kiknade.