Man och dotter festivalar på underbara Pörkenäs i sommarkvällen. Sonen sover och jag hade planerat att njuta av ensamheten genom att läsa en bok eller titta på Modern family. Istället späker jag mig själv genom att läsa blogginlägg och texter som gör mig ledsen. Outgrundligt ledsen.
Få saker sårar mig lika mycket som när kristna pratar skit om andra kristna. Fula ord om att vissa är för konservativa och andra för liberala, att vissa är för högkyrkliga och andra för lågkyrkliga, att vissa struntar helt i sin tro medan andra är hjärntvättade av sin, att vissa följer den gamla syndakatalogen (sex och alkohol) och andra den nya syndakatalogen (konsumtion och miljö). Jag hatar det. Bara hatar. Har vi på riktigt inte kommit längre än så? Kan vi verkligen mena oss älska den Gud som skapat oss alla om vi hatar den kristna syster eller bror som tycker annorlunda än vi själva?
Det finns en massa frågor som vi tycker olika i eller värderar olika högt. Så är det bara. Men snälla vi, hur kan de här frågorna spela så stor roll att vi tycker oss ha rätt att prata illa om dem som kommit fram till andra svar än vi? Måste vi utgå från att de är vilsegångna syndare? Eller kan vi i nåd tänka att vi själva kanske inte har råd att kasta så många stenar?
I senaste numret av Kyrkpressen skrev Patrik Hagman en fantastisk och stark ledare om kärleken oss kristna emellan, eller snarare om bristen på den. I samma nummer skrev Sofia Torvalds en artikel om att inte prata illa om andra människor, om att undvika skvaller. Så jag slår ihop dessa två och…
Utmaning: En vecka utan att säga något negativt om en annan människas tro och/eller sätt att utöva den tron hur dumt det än verkar i dina egna ögon. Och att dessutom avbryta någon annan negativ skitpratare som försöker sig på att diskutera någon annans tro på ett respektlöst sätt.
Nästan för lycklig 
Underbart.
Jag tackar för att du finns och skriver det här i denna stund.
I min vännina, som förlorade sitt barn strax innan midsommaren, ser jag hur rätt du är. Hur viktig du är Amanda med dina granskande skriverier. Nåden! Nåden! Och kärleken. Den oändliga. Guds kärlek. Inte den ondas manipulativa mörkerlagar och falska system. Det djävulska kommer i falska kläder och det enda som vi kan göra för att hitta rätt, rakt in i kärleken, är att öppna upp för nåden. Och kärleken.
Kram
Dina kommentarer är så välformulerade, så innerliga och så vackra att de är nästan omöjliga att svara på. Mina ord räcker inte till för att beskriva hur skönt de landar i min själ. Men lita på att de gör det. Att de uppmuntrar och får mig att vilja mera. Vara mera av det du ser mig som. För jag tror just det; att du ser mig med andra ögon än de vi vanligen använder. Och jag tror att du säkert ser på de flesta på samma sätt; med lite mera nåd, lite mera kärlek, lite mera välvilja. Lite mera av Hans heliga alltigenom älskande blick. Att få finnas i din närhet måste göra gott.
Tack! Amen!
Tack för den kommentaren! Den värmde, verkligen!
Tack! Äntligen kom det ! Jag har funderat på att och gå ur kyrkan pga att sk kristna dömmer mig o. andra..
Det är lätt att känna sig dömd av andra. Och då är det mänskligt att känna sig sårad och arg. Men i slutändan är det ju inte någon av oss som har rätt att döma någon enda av oss andra. Så länge du har frid med Gud och tror att Han har frid med dig så spelar det egentligen inte så stor roll vad någon annan kommer och säger.
Jesus hatar synden men älskar syndaren och tar emot den ångrande syndaren med öppna armar. Vi kristna väntar på det himmelska bröllopet, vi ska fira bröllop med vår brudgum Jesus. Under tiden läser och lyssnar vi till brudgummens kärleksbrev som är bibeln och det predikade ordet. Vi behöver inte upprätta syndakataloger, allt står skrivet. Inte raderar man ett sms eller lägger undan mobilen om den man älskar skickat ett meddelande, eller hur? Lika lite ska vi lägga undan bibeln eller vara frånvarande från gudstjänster där ordet läses och predikas. Tänk om jag skulle komma till den jag älskar och få höra att min älskade har inte tid??? Den köttsliga friheten är lika med otrohet. (Galaterbrevet 5:16-21)
Lyssnar vi för vår egen del i första hand, har vi fullt upp och har inte tid att lyssna åt andra och därefter prata skit om andra kristna. De som gör detta borde läsa Galaterbrevet 5:22-23 och se om de känner igen sig eller inte.
Jesus sa att vi ska gå ut i hela världen och missionera, inte att stanna i inre kretsen och vakta på varandra och tala illa om varandra.
Läs mer om mina funderingar om kristen tro på http://www.hkankerosblogg.blogg.se
mvh
Håkan Kero
Det du säger om att vi har fullt upp med att lyssna för vår egen del är bara så sant! Jag har tillräckligt mycket fel och brist att kämpa med själv, mycket att fundera på, mycket att diskutera med Gud för att det ska vara bra mellan Honom och mig. Att istället fokusera på vad andra gör fel är ju lättare men knappast rättare.
Amen!
Å jag deltar i din utmaning!!