För tio månader sedan skrev jag att jag trodde på ett lugnare år än det föregående. Jag vågade till och med tro på ett betydligt lugnare år.

Trots att jag redan då räknade med möjligheten att få äta upp min naiva kommentar.

Men det år vi har bakom oss är inte bara lugnare än det före det. Det är det lugnaste år vi haft sedan åtminstone 2006. Trots en ny familjemedlem. Trots exil på grund av rörrenovering. Trots att dagiset också renoverades under halva året och befann sig tillfälligt fem kilometer bort åt ett helt galet håll. Det har varit ett lugnt och stressfritt år. Inte lätt alla gånger. Inte roligt alla dagar. Men lugnt och stressfritt.

Så vi äter fortfarande inte upp någonting alls. Och med det långa sommarlovet som pågår just nu lär vi inte behöva tugga igen före vi skriver augusti.