Nu

Jag har inte öppnat den bok jag håller på att läsa sedan i torsdags. Det är snart fem hela dagar utan skönlitteratur och jag läser ju faktiskt varje dag. Det här händer aldrig. Faktiskt. Men nu händer exakt allt annat och då finns det plötsligt inga luckor för det som alltid händer.

Med stormsteg händer det där allt andra. Nu är alla väggar målade i vårt hem. Nu är alla lådor med köksgrejer uppackade. Nu ska vi sova vår sista natt i Tölö. Tror vi. Hoppas vi.

När vi har den här exilen bakom mig ska jag smälta den genom att skriva exakt hur de har varit. För sanningen är väl att vi egentligen inte har förstått hur trångt vi har haft det. Vi har inte riktigt velat känna efter. För vad skulle ha hänt om vi redan i början av mars hade konstaterat att det är dödstrångt och nästan omöjligt?

Nej, precis.

Så nu blir det förhoppningsvis den här sista natten. Den här sista morgonen. Den här sista handdiskningen. Och sedan flyttar vi hem igen. Till det där hemmet som kändes rätt trångt kring jul. För visst var det så? Jo. Vi minns ju att det gjorde det, även om vi med våra nya perspektiv inte kan förstå att vi faktiskt kände så.

Å, perspektiv.

Nu.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s