En liten skugga

Under de senaste dagarna har det ständigt vilat en liten skugga över min tillvaro. Själv får jag stå stadigt, men det svajar kring folk i min omgivning – inte i min direkt närliggande – och av olika orsaker rubbar det också mitt eget varande. Ibland vill jag bara ropa: Varför, varför, varför? Varför kan inte alla bara vara snälla? Bara vara friska? Ens bara få leva? Bara få allt det som de drömde om, hoppades på och planerade? Varför måste mörkret ibland göra sig så väldigt starkt påmint?

Dessutom har jag en egen liten skugga också. Från och med imorgon ska jag och min familj vara på olika platser några dagar. Och sedan i söndags har jag saknat dem, i förväg liksom. Jag kommer att ha det jättebra på min plats, de kommer att ha det jättebra på sin. Men oj, så jag kommer att sakna dem. Han den minsta, naturligtvis. Honom som jag inte ju inte riktigt kan prata med och kolla läget med. Och henne, naturligtvis. Hon den livsglada, härliga med så mycket kärlek i den lilla kroppen.

Men kanske allra mest honom, den där största. Honom som jag faktiskt inte är hel utan. I början av vår tid som ett tyckte jag det gick rätt bra att vara ifrån varandra ett par dagar ibland och jag var helt säker på att det skulle gå ännu bättre med tiden. Jag hade helt fel. Det som gick rätt bra då för åtta år sedan gick lite sämre för fem år sedan. Och rätt dåligt idag faktiskt. Om det fortsätter så här kommer jag inte ens att kunna handla kaffegrädden själv när vi är över 80.

Advertisements

One thought on “En liten skugga

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s