Jag har varit lärare i snart fyra år. Varje fredag har jag märkt något speciellt. Pirr. Fniss. Spänning. Helg. Jag har tittat på, liksom utifrån, för nästan aldrig har jag delat.

Tills nu. När jag har en man som är hemma på helgerna.

Jag pirrar. Jag fnissar. Jag är spänd. Helg.

Och aldrig har jag blivit besviken.

Åh, jag skulle så väldigt lätt kunna vänja mig vid det här.