Vad tänkte du när du såg Anna Wahlgren i Skavlan i fredags? Och vad tänkte du när du såg artiklarna, blogginläggen, fb-statusuppdateringarna efteråt?
Vad jag tänkte? Att hon alldeles säkert gjort stora och kanske rentav oförlåtliga misstag som förälder och människa. Antagligen större misstag än de flesta av oss tack och lov kommer att göra. Men jag tänkte och tänker fortfarande att hon ändå inte förtjänar att bli hånad, bespottad och hatad. Att hon faktiskt har ett människovärde, vilka fruktansvärda handlingar hon än gjort sig skyldig till.
Jag tycker att det är lika obehagligt varje gång det blir liksom tillåtet att avsky en person. När personer som i vanliga fall är fredliga och harmoniska plötsligt skriver ut sitt förakt gentemot en annan människa kan jag tycka att något mörkt för en stund får makten också över den som skriver.
Jag är förstås också allergisk mot folk som utsätter skyddslösa barn för äckliga saker. Jag tar också avstånd. Men är det min uppgift att här eller i något annat forum skriva att Anna Wahlgren är en hemsk människa? Vem mår bättre av det?
Och vem mår sämre av det? Knappast hon. Arma människa. Den kvinna jag såg i fredagens tv-program verkade leva i ett mörker så svart att en hånfull text här knappast skulle förändra något.
Jag är nämligen också allergisk mot folk som tar sig rätten att hänga ut en annan människa. Vem än denna andra är och vad än hon har gjort. Faktiskt.
Vad tänkte du?
Nästan för lycklig 
Att hon inte borde ha suttit där. Alls, faktiskt. Varför valde de henne? Varför sa hon ja?
Precis! Som jag har funderat på de frågorna. Stämningen blev bara konstig, inte alls Skavlig. Allt ska inte visas. Allt ska inte ses.
Jag har sett Skavlan en gång. För att se på Jörn Donner som jag inte begriper mej på.
Jag mådde illa. Rollspel och rollspel så långt man såg.
Angående Anna och Felicia W är det nog Feicia som får mina sympatier, men det betyder inte att Anna skulle få antipatierna.
Hon var den hon var.
Men hjärtat tillhör Felicia. Det är bra att hon fick skriva sin bok om sin sanning.
Det är väl just din inställning som lite lyst med sin frånvaro; att det trots allt går att sympatisera med ett offer utan att antipatisera med en förövare.
Åh, vad jag först ångrade att jag kollade in det där klippet som någon hade postat på facebook ! Blev så ledsen att se hur brusten hon var. Och så kommer det ju extra nära på ett speciellt sätt när en medelålderskvinna med knaprig fasad sitter och skyller ifrån sig och försöker skylla över viktigt ansvar på andra människor. Har faktiskt ingen aning om vad hennes dotter skrivit om henne men det är ju klart att man aldrig skall behöva bli uthängd och hatad, för hon är ju en människa precis som vem som helst av oss! Åh, vad obehagligt det var med allt mörker! Hoppas hon en dag kan få reda ut allting på bästa möjliga sätt.
Jag kände också att den där brustenheten var sorglig att se. Och jag kan tänka mig att det kom nära på ett obehagligt sätt. Mörkret är mörkt, jo. Men det finns ju ett ljus!
Men hon har ju själv hängt ut sina barn i offentligheten, utan att barnen haft en chans att säga nej! Hon blev hyllad som ”barnuppfostransexperten” (jag minns att mamma hade den där boken i hyllan) och Felicia som inte alls tyckte att sexorgier och alkoholproblem var något trevligt att växa upp med har förstås rätt att ge sin syn på saken och förklara att mamma kanske inte var nån expert trots allt. Jag har inte läst Felicias bok men som gäst i Skavlan var hon långt mer övertygande än sin mor. Jag fattar inte heller varför Anna ville vara med i programmet. Det tillförde ju inget och sättet hon framstod på tror jag tyvärr inte gav henne så många sympatier ute i tv-sofforna. Bättre då om hon skulle ha kommit samtidigt som Felicia men det tackade hon nej till. Nåja, var och en med sitt. Det är inte min mamma 🙂
Ja, du har helt rätt. Hon har gjort fel. Hon har hängt ut sina barn. Men betyder det verkligen att någon annan har rätt att hänga ut henne? Håna henne? Förlöjliga henne? Ska vi ta öga för öga och tand för tand? Vill vi det?
Jag tror som du; att Felicias version av berättelsen ligger närmare sanningen. Och det gör AW till en sorglig och grym person. Men jag tror inte att det gör henne till en person som vi andra ska hata offentligt. Jag tror inte att det allmänna goda vinner på det. Och tyvärr verkar hon som person få ta mera skit än de handlingar hon har på sitt samvete.
Jag tänkte ganska långt som du. Och så tänkte jag, precis som Linn i kommentaren ovan, att varför i hela friden har hon gått med på att intervjuas!? Nä usch. Jag fick ångest av det hela. Varför hänga ut en människa, som redan är alldeles söndrig, på det viset? Oavsett om hon har gjort ansvarslösa eller direkt vidriga saker i sitt liv. Ingen kan väl ha fått ut någonting konstruktivt ur den intervjun. För första gången måste jag säga, dålig stil Skavlan.
Jag tyckte också att det var ganska otypiskt för ett program som jag många gånger uppskattat just för sättet att lyfta fram personer och deras berättelser. Man kan väl inte alltid vara på topp.
Tyckte också att det kändes som att sparka på en människa som redan ligger. Det behöver inte ens sägas att Anna Wahlgren har gått sönder. Hon var ju i bitar. Att hon sedan kändes osympatisk och gick en konstig försvarsställning (som ändå ingen gick på) förbättrad på inget sätt situationen. Arma människa. Arma arma.
men VEM ska man tro på? Jag växlar så. Den ena säger en sak och den andra en annan. Det är synd om båda, tycker jag. Hoppas, hoppas de reder ut det.
Det hoppas jag också. Ingen av dem andas frid. Tror jag ska läsa boken. Jag tror att jag inte har gjort det. Men nu blir jag plötsligt osäker.
Jag såg inte Skavlan, men hörde talas om programmet. Jag har inte läst Felicias bok, bara recensionerna. Men jag har läst Barnaboken. Noga. Det var det min generation gjorde. Och det är mycket möjligt att Felicias sanning är den sannaste, det som verkligen hände. Men det är ju inte det som står i Barnaboken. I Barnaboken finns handfasta och ganska bra råd om barnavård, speciellt då man är nybörjare och känner sig väldigt osäker. Alla råd passar inte alla barn och alla föräldrar, men boken är skriven med en god avsikt. Redan Annas mod att stå på barrikaderna för att man har rätt att vara hemma med sina barn utan att svika samhället och dess fostran – alla barn skulle ju till dagis på 80-talet, och man talade om att de barn som måste vara hemma med mamma for illa. Att Anna W inte kunnat följa sina egna råd hemma med sina barn är förstås synd. Kanske folk undermedvetet är glada att se henne falla från piedestalen, hon hade så ”rätt” då, nu får man se att hon egentligen hade fel?
Du tar in en dimension till i den här diskussionen, Elisabet! En dimension som jag tror att är en av orsakerna till att hon och hennes deltagande i programmet kritiserats på det här sättet. Det hon skriver i Barnaboken blir ju inte automatiskt helt fel bara för att hon på andra punkter misslyckats grovt som förälder. Att ge små barn regelbundna mat- och sovtider blir ju inte ett mindre gott råd på grund av det.
Jag såg inte programmet, men har läst en del av reaktionerna. Jag läste ganska nyss Felicias bok. Om jag förstod det rätt så är boken inte en reaktion på just Barnaboken, utan det var när AW gav ut sina memoarer som Felicia kände att ”nej, nu kan inte hennes sanning få stå oemotsagd”.
Som Elisabeth ovan skriver så är ju Barnaboken inte en skildring av hur AW uppfostrade sina barn, utan en guide till hur man kan uppfostra, typ. Kanske så som hon önskade uppfostra sina barn, vem vet.
Jag tyckte Felicias bok var ganska svårläst. Fragmentarisk liksom. Läste nånstans att den inte kan stå för sig själv, utan att anledningen till dess storhet och uppmärksamhet till mycket beror på att hennes mamma inte är vem som helst, utan någon som trots allt ansetts vara barnuppfostransexpert. Det är klart att det ger den en vidare dimension!
Jag tycker det är bra att Felicia skrev sin bok, men det låter som att Anna Wahlgren som gäst hos Skavlan inte var ett helt lyckat drag! De kommer nog aldrig lösa sin konflikt, men man får hoppas att de kan få bra liv ändå.
Tack för din kommentar! Tror, precis som du, att Felicias bok säkert inte är något litterärt mästerverk i sig och att den måste läsas och förstås mot bakgrund av vem hennes mamma är. Det var säkert viktigt för henne att skriva berättelsen, och jag vill på inget sätt ta ifrån henne den. Men jag tycker bara inte att vi andra måste gå in och avsky en person. Avsky hennes handlingar är en annan sak. Det går att se och göra en skillnad på sak och person.
Tack för att du tog upp detta ämne, Amanda! Det gjorde ont i min själ att först se Skavlan och sedan de kommentarer som dök upp här och var efteråt. Att sparka på en människa som ligger är aldrig ok, oberoende vad människan gjort sig skyldig till.
Jag har läst delar av Barnaboken och en del håller jag med om, annat inte. Jag misstänker att Anna säkert de bästa av dagar följde sina egna råd och då såg att de funkade på hennes barn. Ingen skaffar så många barn utan att lära sig något om barnuppfostran. Att man sedan inte klarar av att leva som man lär är en annan sak.
Håller med om precis allt du säger, Jenny!
Har Anna Wahlgren varit med där? Det var exakt vad jag tänkte.
Oj, Emmi. Du underbara.