I natt har Arvid varit vaken mellan kvart före fyra och fem. Han skrek inte. Han gnällde inte. Men han var vaken. Och då var jag också det.

Även om jag numera tack och lov är en amatör när det kommer till att vaka med barn på nätterna så kommer tröttheten nog inte att knäcka mig. Det fina med att sova gott och bra nio av tio nätter gör ju att man orkar ganska bra med den där tionde.

Men det jag egentligen skulle säga är att det känns fullständigt absurt att en polis inte begår tjänstefel när han med tjänstemärke lockar en tonårsflicka till sin lägenhet och våldtar henne.

Och att det förresten inte var 47 abiturienter här igår utan åtminstone 51.