Om jag klagade på oktober som läsmånad och jag får nog tyvärr göra detsamma med november. Jag som uppriktigt trodde att jag skulle läsa jättemycket under min mammaledighet får nog erkänna mig besegrad. Men några böcker blev det i alla fall.
Ingenbarnsland av Eija Hetekivi Olsson. Bra språk, bra berättelsestruktur och en berättelse som på många sätt är mörk och tragisk. Men huvudpersonen är spännande och hennes sätt att tackla det mörka och tragiska ger något slags hopp. Ibland. Och ibland inte. Jag tyckte om boken, men hade hela tiden en konstig känsla av att jag borde ha tyckt om den mera än jag gjorde.
Alltid du av Pernilla Alm. Jag minns att jag läste den här boken väldigt snabbt. Men jag kan bara vagt minnas vad den handlar om. Tror att jag tyckte att karaktärerna var lite patetiska (sådär som jag nästan alltid tycker när medelålderskaraktärer beter sig och tänker mera som tonåringar).
En storm kom från paradiset av Johannes Anyuru. När jag läste den här boken upplevde jag för första gången på enormt länge (om någonsin) att jag inte kunde läsa en bok, att den var för svår för mig. Och den var ju egentligen inte svår, men jag var så väldigt trött under den vecka som jag läste den här boken att jag inte fick något grepp om handlingen. Ljuvligt språk, dock. Det minns jag.
Det ska bli ett sant nöje att döda dig av Magdalena Graaf. Graaf berättar sin fruktansvärda och för mig hittills helt okända berättelse om hur hon blev misshandlad och dödshotad av sin första man, hur hon fick leva gömd i en lägenhet med falskt namn och utan någon som helst kontakt till sin familj. Och hur hon kom slutligen tog sig ut ur allt det där fruktansvärda.
50 sätt att träffa den rätte av Lucy-Anne Holmes. Perfekt motvikt till den förgående. Jag skrattade mycket och tyckte att många av karaktärerna var charmiga. Boken var som en förutsägbar romantisk komedi med vitt omslag, snygga människor och rosa och ljusblå detaljer. Harmlös men skön. Något ointressant men underhållande.
Varför vara lycklig när du kan vara normal? av Jeanette Winterson. Här föll jag för titeln, och det var ett fall jag inte behövde ångra. Ännu en tuff berättelse som ändå inte är nattsvart (vilket sanna berättelser ju sällan är). Välskriven. Ibland lite förvirrande. Ibland lite frustrerande. Men på det stora hela bra.
Nästan för lycklig 
Hej! Jag bara undrar när du hinner läsa så här mycket? Jag hade också tänkt att jag ska försöka läsa många böcker när jag blir mammaledig… Min dotter föddes 4.10 och efter det har jag läst en bok (Korkea-ahos nyaste) och känner mig stolt över att jag ens hunnit med den 🙂
Vet du vad, Karin? Om du har läst Kajs bok har du läst den bästa jag läst i år. Var glad över det och jämför aldrig din egen läsning med någon annans. Läsa ska vi göra för att det är underbart, inte för att det är någon prestation. Vad tyckte du om Kajs bok?
Sant som du säger! Läsning är ingen prestation. Jag önskar ändå att jag skulle vara skickligare på att skapa tid för det. Jag tyckte mycket om Kajs bok. Jag älskar det när man har svårt att ta paus i läsandet. Han skriver på ett sätt som får mig att vänta på nästa lässtund. Jag är själv från Helsingfors, men studerade både i Jakobstad och Vasa. Jag tyckte det var roligt att se att man kände igen orter och dialekten. Jag tyckte också om hans förra bok. Men det var ju bra om jag lyckades välja årets bästa bok enligt dig 🙂 Har du tips på vad jag ska ta till näst?
Hmm… Jag tycker att Linn Ullmann är bra. Och Jonas Gardell fungerar alltid. Johanna Nilsson har också skrivit flera bra böcker. Hoppas du hittar flera bra böcker och att du, om du själv vill, hittar mera tid för läsning i framtiden.
Jag vill ännu säga att jag tycker om din blogg! Jag har följt med den sen jag läste att er Arvid skulle födas samma månad som vår Saga 🙂
Tack för de snälla orden! Jag blir alltid lika glad när någon tycker om det jag skriver. Stort grattis till er Saga! Hoppas ni fått en fin start på livet med henne.