Är det bara jag eller har vi skapat en rutten julklappskultur? Är det inte något som är allvarligt fel när en massa människor ägnar en massa tid och pengar åt att köpa saker åt folk som redan har tillräckligt eller för mycket?

Jag vill ha en julklappskultur helt utan måsten. Åtminstone när det gäller vuxna människor. Du måste inte köpa något åt mig bara för att jag råkar vara din vän, din syster, din dotter eller din fru. Om du hittar något som du vill köpa åt mig så tar jag förstås emot gåvan med glädje och tacksamhet, men jag blir verkligen inte glad om du känt dig stressad och pressad i jakten på min julklapp. Då ser jag faktiskt mycket hellre att du låter bli.

Jag vill ha en julklappskultur där det är helt okej att du ger mig en bok och jag ger dig ett paket servetter. Och ingen ska bli obekväm. Jag vill ha en julklappskultur där det är helt okej att jag ger dig en julklapp utan att du ger mig någon. Och ingen ska få dåligt samvete.

Jag vill ha en julklappskultur som handlar om vad givaren vill ge. Jag är allergisk mot så exakta önskemål att de liknar beställningar. Då handlar det ju bara om vilken plånbok som står för kalaset och det känns onekligen som om vi då befinner oss ganska långt från kärnan i att ge gåvor åt dem vi älskar.

Jag vill ha en julklappskultur där jag helt utan skam och problem kan meddela att jag i år inte har köpt några julklappar alls eftersom jag är arbetslös eller vårdledig eller studerande. Jag vill inte överhuvudtaget ge julklappar åt människor som jag inte vågar säga sådant åt, om ni förstår hur jag menar.

Jag vill helt enkelt ha en ny julklappskultur, en som inte leder till att redan överstressade människor blir ännu mera stressade och lägger pengar på fel saker. På inget sätt hjälper det oss att minnas det mirakel som julen egentligen handlar om. På inget sätt hjälper det vår redan överbelastade jord. På inget sätt hjälper det. Så kan vi inte bara sluta?